(Komedi-Novell)Gusten i Skogen

19 september 2009

Allt har sin början i nutid och utanför storstaden Göteborg. En kille som precis fyllt 19 år, bodde i ett blått trähus ute vid skogen. Hans namn var Gusten. Han hade ett mörkare brunt hår, med en mörkblå ögonfärg. Han vägde 83.7 kilogram och var 183.3 centimeter lång. Han bodde för sig själv men hade en katt som hette Julle. Julle var gul och fluffig, och var en väldigt snäll katt.

Nu tedde det sig, när Gusten var ute i skogen och letade efter giftiga flugsvampar att ha till matlagningen, att han hittade en kotte som kunde teleportera honom till olika platser i olika tidpunkter. Med en nästan full korg giftiga flugsvampar begav han sig hem för att studera denna kotte lite närmare. Han satte sig ner vid sitt rosa skrivbord och studerade kotten närmare. Kotten var blå och glittrade lite då och då. När Gusten skakade kotten fem gånger och ytterliggare en gång, vilket blir sex gånger, så började kotten växa. Till slut så var den en stor portal utav samma material som kotten. Portalen glittrade och var väldigt stor.

Nästa dag när Gusten tänkte använda sin kotte, så steg han upp ur sängen och åt lite frukost först, som bestod utav fyra rediga glas cola och en mindre påse chips, med grillsmak. När Gusten sen hade packat sin ryggsäck och steg in i portalen, så tänkte han tillbaka på 1256-talet. Efter en hemskt illamående upplevelse genom portalen hamnade han i en helt annan värld. När han kom upp på benen och såg sig runt om så var det nästan som att han skulle ha önskat sig att inte titta upp. För rakt emot han kommer en riddare i orange kostym och tar sats med sitt långa spjut rakt emot honom. Gusten hoppade åt höger och flög med huvudet före in i en taggbuske. Han svor för sig själv medans han tog sig en paus för att plocka ut hemska taggar på 2-5 centimeter.

Efter en välförtjänt paus och en kopp varm alfabetssoppa som han hade med i en termos så fortsatte han in i skogen. Det var ett misstag han gjorde, för när han kommit bara några meter in bland snåren och träden så kom en pil farande rätt emot honom. Den missade med bara några centimeter, och han hörde röster som sa att alla skulle släppa lös hundarna och fortsätta jaga älgen. Gusten sprang för sitt liv medans han tänkte på stenåldern och alla grottmänniskor.

Med ens så dök han från ena världen till den andra. Man kunde ju tro att det skulle gå dåligt för honom, och att han skulle landa på en sten eller någonting liknande, men så var det ej i detta fall. Han landade på en mammut. Mammuten tog med sin snabel tag i benet på Gusten och slog han hårt i marken med en duns. Efter en snabb paus, för att plåstra om sig, så fortsatte han att bege sig in i denna värld uppbyggd på stenåldern.

Gusten kunde nu höra prat bortifrån en grottöppning som han ville kika närmare på. Han gömde sig bakom en stor sten och kikade över den, och såg till sin fasa två människor som såg ut som levande hårbollar. Skägget hade växt i deras ansikten så att det såg ut som en köttbulle helt inrullad i spagetti. Gusten skrek till över denna hemska syn, och grottmänniskorna fick syn på honom. Alla ropade att dom skulle skicka ut dom sabeltandade tigrarna och börja jaga älgen. Gusten började bli trött på att bli misstagen för att vara en älg. Gusten sprang för sitt liv genom det steniga landskapet med kanske tjugo sabeltandade tigrar precis bakom honom. Han tänkte tillbaka på sin blåa trästuga, och han for med en duns rätt ner med huvudet före, ner i parkettgolvet.

Efter att han hade fått tag i sin symaskin så sydde han ihop såren han hade fått från sina hemska äventyr. Symaskinen gick sönder så han fick ta synålen och lite ståltråd istället. Efter detta så satte han sig ner i soffan och slog på sin tv, för att titta på nyheterna. På nyheterna så var det något om en arkeologisk utgrävning i en medetidsby från år 1256, där man hittat spår utav en termos, som hade innehållit alfabetssoppa. Gusten blev förskräckt och kollade sin väska, och såg att termosen var borta.

I ett förfärligt ryck så satte Gusten sig upp fortare än vad en sekund går. Han var helt kallsvettig i pannan, och kände sig efter på huvudet efter spår av ståltråd. Inga spår kunde hittas, och han pustade ut. Tack och lov att det bara var en hemsk dröm sade han för sig själv där han satt på sängkanten och kollade på sin termos som stod på skrivbordet.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *