Kommer inte på någon titel

6 september 2003

jag hoppas att ni gillar den för jag skrev den på lunchrasten i skolan

Hon sprang genom skogen. Hon vände på huvudet för att titta bakåt men hon såg knappt något för stormen skymde det man såg på natten, men hon visste att dem inte hade gett upp. Hon hörde dem forfarande och tänkte: “Människor är så klumpiga, har dem aldrig förståt att man ska vara tyst när man jagar. Jag ångrar att jag glömde bort mig. Hon svor för sig själv att hon hade låtit sig blivit skadad. Där var bäcken. Hon hoppade ner i det grunda vattnet och sprang mot samma rikning som hon hörde människorna i. Hon visste att dem inte skulle vara nära skogarna i de här skogarna, det var en bra sak med människorna att dem var så skrockfulla.

Nu märkte hon att hon såg lika klart som att det hade varit mitt på dagen, nu skulle hon kunna den iden förkastade hon lika for som den kommit… Skulle någon se henne då så skulle hon ha förått sitt folks största hemlighet. Det hade hon svurit att aldrig göra för någon annan än sitt folk. Hon var uttmattad och hon hoppades att hitta någonstans att vila. det var först vid gryningen hon hittade en liten grotta som hon lade sig i för att sova. När hon vaknade så var det sent på eftermiddagen. Hon kröp ut ur grottan och gick ner till vägen. Hon koncentreade att dölja ögonpuppilernas riktiga form. Hon gick förbi en by, hon ville hellre gå till staden för det var enklare att dölja sog för människorna där. “Ganska underligt egentligen, tänkte hon. Bästa stället att gömma sig för dem är i deras egna städer…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *