< korpdrapa> Korpen på brunnens kant

11 mars 2008

Korpen satt på brunnens kant och såg stilla ner i det klara vattnet på sig själv
”jag skapade begynnelsen, jag ärades av kungar. Jag viskade till en gud,
Det sista den döende såg var mig. Mig fruktade de, jag gav dem frid, mod och styrka”
Korpen ruskade på sig och kraxade ner i brunnen som svarade honom med hans egen röst. Vad har det blivit av mig tänkte korpen och kände bitterheten stiga i sitt stilla sinne. “Ingen kung bär mig längre och ingen gud vill höra mig viska”.
Han hånlog åt sin egen spegelbild
”Far ända in i baljan”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *