Kvävd av tårar.

15 februari 2006

Tårarna rinner nerför min kind,
salta små tårar fyllda av smärta.
Dom bildar små pölar på pappret jag skriver på,
i mina tankar är jag sårbar
men i skrivandet är jag fullkomligt perfekt.
Tårarna rinner,
av den hopplöshet jag känner.
Därför skriver jag,
att pränta in dom tankar som virrvlar i huvudet.
Att lämna ett spår av det jag känner,
just nu, just i det här ögonblicket.
Att lämna efter mig för världen
något så litet som en dikt,
men dock en dikt som inte kan göra annat
än att väcka någons känslor.
Jag vill skriva för att visa,
hur den här världen funkar.
Skriva, ja pränta in på papper
dom tankar och minnen jag har.

Tyvärr är den här dikten förstörd,
den är för blöt av dom tårar som samlats
på pappret jag skrivit på.
Orden flyter ihop och känslorna likaså,
dom blir ett med det minne jag har kvar av sorgen.
Dom här tankarna är inte ämnade för omvärlden,
orden finns inte till längre.

Det rinner tårar nerför min kind
och bloddroppar täcker pappret,
såsom skriket efter hjälp försvinner
med orden som var skriva av min hand.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *