Lejon och romaner (Novell)

30 november 2007

Den 28 november 2007
Jag drog en djup suck av lättnad när jag lät fingrarna löpa över tangentbordet för att skriva dit den sista meningen i romanen jag skrev. Det var den sista boken utav 5 och halva världen väntade på den. I alla fall var så min redaktör sa. Fast jag måste medge att min serie hade gjort en ganska stor debut när den kom ut. Under den första månaden hade jag sålt nästan 1 miljon upplagor och man höll redan då på att översätta den till flera olika språk.
Jag suckade förnöjt när meningen var färdigt, sparade noga dokumentet och reste mig upp. Som vanligt hade jag väntat till absolut sista stund att skriva färdigt boken som skulle vara inlämnad nästa dag vid 12 tiden.
För trött för att kunna gör något mer släpade jag mig till sängen och så fort huvudet nuddade kudden så somnade jag.
Jag vaknade som vanligt vid 10 när klockan ringde. Gäspade stort och föll nästan ur sängen av rädsla när jag hörde något som lät som ett rytande komma ut ur min egen mun. Helt förbluffad insåg jag snart att jag inte längre var jag. Eller… jag var ju jag… men ändå inte jag. Jag som jag var nu hade en lejonkropp.
Jag skrek… röt högt av rädsla när jag upptäckte att jag helt plötsligt hade fyra stora tassar istället för hände och fötter och en luden päls som täckte hela kroppen. Livrädd rusade jag upp ur sängen och välte omkull större delen av mitt möblemang medan jag sprang runt i min lägenhet.
”Det här händer inte!” tänkte jag förskrämt. ”Människor blir inte förvandlade till lejon.”
Jag stannade tvärt. Tänk om jag fortfarande sover?
Jag försökte nypa mig försiktigt för att se om jag inte vaknade, men när jag inte vaknade av det blev jag ännu mer panikslagen och nöp hårdare och hårdare tills jag slutligen rev stora sår i min hud… päls.
Klockan var omkring 11 när jag äntligen började tänka som en människa igen. Vid det laget hade jag rivit sönder soffan, vält allt som gick att välta och blodat ner stora delar av min lägenhet i mina försöka att ”väcka” mig själv från denna mardrömmen.
Då slog det mig plötsligt. Min bok! Jag måste lämna in den till redaktionen.
Jag skyndade mig snabbt fram till datorn, tack och lov var den fortfarande hel, och försökte sätta på den. Med mycket om och men så lyckades jag sätta igång den med hjälp av en av mina klor. Datorn startade snabbt och så kom jag fram till nästa problem. Hur skulle jag kunna skriva ut den när jag inte kunde använda några händer? Men detta problem lyckades jag också lösa. Med hjälp av mycket tålamod och skickligt kloarbete så började min skrivare skriva ut de nästan 200 sidorna.
Förnöjt släppte jag fram en lejonsuck och sjönk ned på golvet bara för att inse hur mycket blod jag hade i pälsen. Först funderade jag på att ta ett bad men insåg sedan att det skulle ta för lång tid. Jag hade ju bara 30 minuter på mig nu att ta med romanen till redaktionen.
Så jag satte mig helt enkelt upp och började göra som alla statskatter brukade göra. Jag slickade mig ren helt enkelt. Medan jag satt där och försökte få pälsen ren undrade jag varför människor aldrig tvättade sig på detta viset. Det var enkelt och det var effektivt, dessutom var det mer tillfredställande än vad jag trott att det skulle vara.
När jag var ren och alla sidor var utskrivna var klockan kvart i 12. Jag reste mig buttert upp från min plats som hade blivit uppvärm av min kropp och tittade längtansfullt mot mattan som låt en bit bort.
”Den måste vara varm och skön att ligga på” tänkte jag och bestämde mig för att ta och lägga mig där så fort jag kom hem efter ha lämnat romanen.
Jag kom snabbt fram till att jag inte kunde bära papperena med tänderna och valde att försiktigt sopa ner den i min papperskorg som stod alldeles bredvid. Papperskorgen var tom i alla fall så när som på några klotterlappar.
Med papperskorgen mellan tänderna lyckades jag ta mig ut ur min lägenhet och var snart på väg in mot stan.
Det dröjde inte länge innan människor lade märke till mig och började fly för glatta livet. Irriterat blängde jag på dem. Jag tänkte ju faktiskt inte äta dem eller jaga dem. Även om det faktiskt var ganska lockande att springa efter dem och kanske ryta åt dem lite och kanske…
Nej! Jag tvingade mig att fokusera på boken. Leka kunde jag göra senare. Äta också för den delen.
Jag var nästan framme vid redaktionen när alla polisbilar och brandbilar kom. De omringade mig på bara ett par sekunder. Min första och enda tanke var på att försvara mig. Så jag släppte papperskorgen och röt så hotfullt jag kunde mot de annalkande poliserna.
Plötsligt var det något som träffade mig på halsen och jag svängde argt runt för att se vem det var. Men det var ingen där. Snart insåg jag att det måste ha varit en sömnpil av något slag, för efter bara några sekunder fick jag det svårt att hålla mig på benen, och efter kanske en minut slocknade hela världen.

Tv4 Kvälls Nyheterna 28/11 2007

God kväll.
Det var vid 12-tiden idag som en lejonhona vandrade omkring i centrala Göteborg. Polis och brandkår var snabbt på plats och kunde ta hand om lejonet men ingen vet fortfarande varifrån lejonet. Polisen misstänker att detta handlar om olaglig smuggling av djur och håller nu på att undersöka fallet noggrannare.
Lejonhonan bar, när man fångade henne, på en papperskorg men polisen meddelar att det inte fanns något i papperskorgen som kunde leda till ägaren. Endast omkring 200 blanka papper. Djuret befinner sig just nu på skansen i Stockholm.
Vidare till…

Aftonbladet 29/11 2007
Den världsberömda författaren till ”Månklara nätter” tros ha blivit dödad av det lejon som häromdagen infångades i centrala Stockholm. I kvinnans lägenhet kunde man hitta stora mängder blod och större delen av lägenheten riven i småbitar. Polisen har inga misstänkta för brottet ännu och lämnar inte ut några detaljer.
På kvinnans dator fann man även den sista boken i hennes serie och läsare från hela världen väntar spänt på att polisen ska släppa på bevismaterialen så att boken kan komma i tyck…

Aftonbladet 4/12 2007
Det lejon som tros ha dödat den månghyllade författaren Simone Lennings blev idag avlivad efter att polisen tillkännagivit att man funnit bevis för att lejonet var skyldig till dråpet. Lejonet avlivades under stora protester från bland annat Greenpeace och andra organisationer. …

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *