Litetlandjättelångtbort

18 maj 2005

Det var en gång för länge sen ett litet land jättelångt bort och som hette Litetlandjättelångtbort. Där regerade den äldsta kung landet någonsin haft (han var visserligen bara 37år gammal men alla hans fäder hade ätit ihjäl sig med hjälp av godis, som han eftersom han hade diabetes inte åt så mycket av) och han hette Kungilitetlandjättelångtbort. Kungen och hans fru, Drottningilitetlandjättelångtbort, hade två döttrar och en son, döttrarna, som var tvillingar, hette Prinsessailitetlandjättelångtbort 1 och Prinsessailitetlandjättelångtbort 2, medans sonen hette Sven. Anledningen till att sonen hette Sven var att han inte bodde med sin familj utan han bodde som en fattig bondpojk, eftersom hans riktiga föräldrar tappat bort honom när de var och handlade. Och då hittade en fattig bonde, som hette Bert Karlsson, honom och uppfostra honom till bondpojk.

En vacker dag när myggen surrade, korna jamade och grisarna skällde så var Sven ute och spatserade runt i sina nyligen införskaffade tofflor när han plötsligen fick syn på en penningpung, han tvekade något innan han gick fram och tog upp penningpungen som till hans stora förtjusning innehöll hela 3 guldmynt. Sven visste att 3 guldmynt skulle kunna försörja familjen i nästan ett helt år, men precis när han skulle springa hem med penningpungen så tornade en stor skugga upp sig över honom, när han vände sig om så stod där en enorm man som var nästan tre meter lång och lika bred.
– Det där är min penningpung! dånade jätten. Men du ser ut att behöva pengar mer än jag så vi säger väl så här, att om du kan lista ut vilka dina riktiga föräldrar är inom ett år så ska du få mer rikedom och välgång än du kan föreställa dig.
– Vad menar du? harklade sig Sven (han kunde knappt få fram orden ty han blivit väldigt torr i halsen av att gapa när han först såg mannen). Vadå mina ”riktiga” föräldrar?
– Dem du kallar mor och far är inte dina biologiska föräldrar, sade jätten samtidigt som han stoppade in en prilla snus i örat, och om du kan komma på vilka dina riktiga föräldrar är så blir du rik, och du kanske till och med får en XBOX.
Sven tittade när på de tre guldmynten han höll i sin hand men när han tittade upp igen så var mannen borta. Lite smått skräckslagen av vad som precis utspelat sig sprang han hem så snabbt som benen bar honom. Väl hemma så vågade Sven inte berätta om vad som precis hade hänt. Istället för att äta middag den kvällen så gick han och lade sig tidigt med avsikten att vakna tidigt och rymma hemifrån innan någon annan vaknat.

Tidigt nästa morgon vaknade Sven, det var fortfarande mörkt ute, han smög tyst ut från sitt rum och gick sedan till köksbordet där han satte sig och försökte att fundera ut vad han skulle skriva i brevet som han skulle lämna kvar åt sina föräldrar. Han satt där en bra stund innan han kom på att han inte kunde skriva, så han strunta i brevet och gick fram till ytterdörren, tog ett djupt andetag och gick ut i mörkret. Ingen var uppe, gatorna var så gott som tomma om man bortsåg från all fyllon som låg vid sidan av vägen och sov och han kunde lämna byn utan att någon såg honom. När han hade gått en liten stund så började det att ljusna och skogen som hans by låg i började att kännas som om den låg långt bort men Sven visste att han snart skulle komma till en liten stad, ty där fanns shoppingcentrat och där hade han varit flera gånger med sina föräldrar.
Men när han kom fram till staden så såg han att stadens port var sönderslagen och i öppningen satt en enorm sfinx som tittade på honom som om den inte bara kunde se honom, utan också hans känslor och tankar.
– Om du vill veta var dina riktiga föräldrar bor så måste du kunna svara på den gåta jag nu kommer att ställa dig, sade sfinxen lugnt. Är du redo att höra gåtan?
– Men om jag svarar fel då? stammade Sven.
– Då skall du dö, svarade sfinxen. Är du redo att höra gåtan nu?
– Ja, det är jag.
– Om morgonen har jag fyra ben, om dagen har jag två ben och om kvällen har jag tre ben. Vem är jag?
Sven tänkte länge tills det plötsligt slog honom att en bebis kryper på alla fyra, en vuxen man går på sina två ben och en gammal gubbe går runt med en käpp.
– Människan! utbrast Sven.
– Ja, människan var rätt svar på gåtan, svarade sfinxen. Och som lovat så skall jag nu säga dig var dina riktiga föräldrar bor. Dina föräldrar bor i det största av hus i den största av städer i detta det minsta av länder.
– Men är inte det här den största staden i landet?
– Jo det är den och här bor dina riktiga föräldrar.
Sedan bugade sfinxen djupt för att i ögonblicket senare försvinna i ett rökmoln. Sven upptäckte då att porten in i staden inte alls var sönderslagen utan bara öppen på vid gavel.
– Konstigt, sade han tyst för sig själv medans han gick in igenom porten.

När Sven kom in i staden så gick han direkt fram till första bästa stadsvakt och frågade var det största huset i hela staden låg någonstans. Han fick svaret att palatset med största sannolikhet var det största huset, inte bara i staden utan även i resten av landet. Då promenerade Sven vidare mot det stora palatset eftersom han nu listat ut vem han i själva verket var, eftersom historier om den försvunna prinsen hade alla hört talas om både stora och små, väl framme vid palatset så sade han till vakterna att hämta kungen ty hans son var återfunnen. Vakterna tänkte att han antagligen bara skojade men dom ville inte ta chansen ifall han nu verkligen skulle vara den försvunna prinsen, så en av vakterna gick in i palatset för att hämta kungen och efter bara en liten stund så kom både kungen, drottningen och vakten utspringande genom dörren.
Kungen betraktade länge Sven innan han sa:
– Och hur kan vi veta att du är den riktiga prinsen?
– Enkelt! utbrast Sven och bad en av vakterna om en kniv. När han mottagit kniven skar han sig själv i fingret och hans blåa blod droppade ned till marken.
– Otroligt! Det är verkligen du! skrek kungen samtidigt som han omfamnade sonen.
Men innan Sven kunde få alla de rikedomar som lovats honom så var han tvungen att döpa om sig, och hans nya namn blev då Prinsilitetlandjättelångtbort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *