– Livets följeslagare

18 februari 2009

Jag är det som väntar alla som i världen levat har
Det enda du med säkerhet vet skola ske
Det du dock inte vet nåt om är när, hur och var
Det vet du först vid slutet, när sömnen dig tar

Jag är slutet på din resa, jag är både natt och dag
Vart än du är i världen, jag finner dig tillsist
Jag drabbar alla lika, både stark och svag
Jag väntar bortom livet, ty döden det är jag

Med livet som min partner, jag bjuder upp till dans
Vi vandrar hand i hand, vi alltid har följts åt
Ett band så starkt som vårt, du finner ingenstans
Vad vore trots allt livet, om döden inte fanns

Men döden, det är livet, om än i högre form
Där livet slutar tar jag vid, så är ju världens gång
Du tror att när du möter mig är saknaden enorm
Men döden efter livet är som sol efter en storm

Ingen saknar livet när de väl har träffat mig
Döden är ditt mål, livet blott en väg att gå
Att färdas bortom livet är ett äventyr i sig
Ett äventyr till vilket inget liv kan säga nej

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *