Makternas svärd 3

19 juni 2007

Denna gången skickar jag in en mycket kortare del av berättelsen eftersom jag är mycket osäker på den… Jag tänkte se om den klarade av era inspektioner innan jag lägger ner allt för mycket arbete på fortsättningen

En djup suck hördes från Ash när han vände sig mot Fire.
”Jag antar att du är Fire” sade han med uppgiven röst och vände sig om innan hon hunnit svara. ”Vi får väl se hur länge du hänger med om du inte hinner dö först.” Han visslade högt och männen omkring dem samlades snabbt runt honom.
”Vi har fått en ny nykomling som vi ska ta hand om.” sa han med bestämd röst. ”Håll klaffen Simon, jag vet att det är en kvinna.” En av människorna stirrade förvånat på Ash med öppen mun.
”Hur…” stammade han fram.
”Jag är magiker Simon om du inte har fattat det än. Jag ser mer än vanliga människor. Dessutom vet jag redan att du inte kan låta ett tillfälle att öppna din stora käft gå förbi. Du har bara varit här i en dag och du har redan pladdrat mer än vad Sam har gjort.” Ash nickade mot en av dvärgarna som log brett.
”Men… men jag trodde han var stum.”
”Precis! Så håll käften innan jag låter någon sy igen den på dig.” Ash lät blicken svepa över alla församlade. ”Vi kommer att fortsätta precis som vi har planerat. Eftersom vi nyligen fått in ett par nya så gör det inte någon större skillnad. Jag vet att de andra nya har varit här i åtminstone ett halvår och tränat, men Fire har tränat kampsport nästan hela sitt liv så jag tror inte att det borde bli allt för stora problem.” Fire stirrade förvånat på Ash. Hur visste han att hon kunde en del om kampsport?
”Fire! Var uppmärksam!” Ash blängde mot henne, hon rodnade och nickade. ”Vi har fem andra som är nya. Simon, Jimmy, Noa, Mikael och Anton.” Vid varje namn han ropade upp steg en av dem fram. Simon och Jimmy var människor, Noa kentaur, Mikael dvärg och Anton magiker. ”Fire är en naktai och kom hit igår. Vi har vissa regler som måste följas. Roy kommer att gå igenom dem med dig, Fire.” Han nickade mot en respektingivande kentaur och fortsatte sedan. ”Varje morgon börjar vi med en kort joggingtur för att värma upp. Efter det har vi en timmas vapen träning. Sedan blir det frukost och idag serveras som alltid gröt. Så några frågor? Jag frågade inte dig Simon.”
Fire riktade blicken mot Simon och såg hur han blängde ilsket mot Ash. Så han hade tänkt säga något. Fire vände sig snabbt mot Ash igen när han harklade sig högt och mötte han blick. När hon väl mött hans blick kunde hon inte slita sig från den utan var tvungen att stirra in i hans mörkt hasselbruna, nästan svarta, ögon. Hon började förstå varför Lloyd inte gillade magiker. Vilken rätt hade Ash att göra så här mot henne!
”Om du ska vara här Fire, måste du lära dig att lyssna och om jag pratar måste du koncentrera dig på mig.” Ash höll kvar hennes blick tills hon nickade och lyckades få ur sig ett ”Ja sergeant.” När han plötsligt släppte henne var det som om hela världen hade fått fötter och gjorde sitt bästa för att få henne att trilla omkull. Hon skakade lite diskret på huvudet och lyckades få världen att stå still och vände sedan snabbt sin uppmärksamhet mot Ash så att han inte skulle tro att hon inte lyssnade igen.
”Vi kommer att springa tre varv runt byn. Vi äldre kommer att hålla en takt som passar oss och kommer inte att anpassa oss efter eran takt. Människorna och dvärgarna håller en takt som är ungefär samma. Dvärgarnas uthållighet väger upp för deras korta ben och människornas längd väger upp deras bristande uthållighet. Magikerna håller en annan takt. Våran magi gör oss mer uthålliga och starkare, våran snabbhet beror mycket på våra krafters styrka. Kentaurerna springer självklart snabbast och kommer antagligen vara färdiga när ni nybörjare kommer in för ert sista varv.” Ash vände sin blick mot Noa som nästan ryggade tillbaka. ”Eftersom du är kentaur, Noa, förväntar jag mig att du åtminstone ska klara av att hålla samma tempo som människorna. Det borde inte vara några problem för dig, men din gamla sergeant har inte kommit till mig och talat om vad du klarar av än. Men eftersom du är här borde du vara åtminstone lite snabbare och starkare än andra kentaurer i din grupp. Fire!” Hon hoppade till när hon hörde sitt namn och tyckte sig se hur Ashs mungipor drogs uppåt i ett sarkastiskt leende. Hennes försök att inte rodna var fruktlösa och hon kände hur det började hetta i ansiktet.
”Med tanke på att du är helt ny här och du har inte hunnit vänja dig med din nya kropp förväntar jag mig inte mer av dig än att du ska klara åtminstone två varv. Dessutom…” Han tittade menande ner på hennes bara fötter. ”verkar du lida brist på skor.”

Så nu förväntar jag mig kritik ^-^

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *