Månbarn.

21 mars 2005

Solens strålar sträcker sig in i det annars så mörka rummet,
flickan i sängen sover så sött.
Med en hy så vit som snö
och så kall som is.
Hör du andetagen?
Så tysta och lugna,
vem kan skada en varelse som denna?
En varelse så ljuv och skön,
med ett leende varmt som solen.
Med ögon likt gnistrande stjärnor
och en röst lik vinden.
Vem kan skada nåt så vackert,
som ett månbarn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *