Månskugga – 11

27 december 2005

”Snälla döda mig inte, ta vad ni vill men skada mig inte” Hörs en skakig stämma från draperiet.
Eleus ger Radon en blick som lyser av uttråkan och en viss ”vad-var-det-jag-sa-känsla” innan han drar fram sin ena dolk och skickar iväg dess blad mot draperiets överdel.
Det chockrosa draperiet faller till marken och där bakom ligger alven ihopkrupen med armarna över huvudet och skakar värre än ett torrt löv i lätt bris.
Eleus stoppar ner sin dolk och Radon går fram till alven och sparkar till honom lätt i sidan.
”Res dig upp” befaller han med van röst och innan Radon hunnit höja blicken står skräddaren rak i ryggen framför honom, fortfarande skakande.
”Dåså.. Om jag och min vän varit ute efter ditt liv..” Radon går runt skräddaren som om han synar en ny rekryt ”..Tror du då att du skulle kunna stå upp nu?” Radon avslutar sin runda och går tillbaka till Eleus.
Alven slutar skaka och får ett allvarligt uttryck i ansiktet, som om han verkligen tänkte efter på frågan.
”Nå?” Ryter Radon och alven hoppar till.
”Nej.. Nej, jag tror inte det..” Klämmer han fram så fort de nya skakanfallen avtagit.
”Utmärkt, då kan vi börja” Radon tar av sig hela manteln i en svepande rörelse med ena handen och tar fram sin halvmåne med den andra, och med ens paralyseras skräddaren.
En ny blick från Eleus och Radon ställer ifrån sig halvmånen, och tar även av sig den medföljande baljan (Fästanordningen, liknande den som används för yxor).
Radon hoppar upp på den pall som står uppställd en meter ifrån honom och sträcker ut armarna för att låta skräddaren mäta.
”Jag vill ha en hel uppsättning kläder i mörka färger, till att börja med” Säger han och ser på alven som verkar glömma sin rädsla totalt.
”Vänta lite.. Ni vill att jag ska sy kläder åt er?” Frågar han förvånande avslappnat och med ett ögonbryn höjt.
”Självklart, varför skulle vi annars gå hit? Inte kan väl en mänskling sy kläder som passar åt oss” Svarar Radon med stolt röst.
Skräddaren ser ut att tänka efter en sekund och tänker tyvärr inte längre.
”Men självklart..” Ljuder samma stämma som innan och ett måttband dras snabbt fram ur en ficka ”..Hoppa bara upp på pall.. Ja, där står du ju redan..”
En tjänsteflicka kallas in som skriver upp alla Radons mått och önskemål med en förunderlig fart, sedan pilar hon snabbt in i ett rum längst bak i butiken.
”Det kommer ta ett par minuter innan hon kommer tillbaka med ett provexemplar, jag kan ta din väns mått så länge?” Förklarar alven och pendlar med blicken från Radon till Eleus som tar av sig manteln.
En ny gäst kommer in i butiken och låter inte tid förspillas utan drar direkt två kortsvärd och håller dem högt.
”Dags att tömma kassan, spetsöring!” ropar han in i butiken.
”Spetsöring?” Skräddaren ser frågande på nykomlingen och griper en bråkdel av en sekund senare en läderkniv och kastar iväg den mot rånarens högerärm, Radon tar tag i en av skräddarens saxar och hivar iväg den mot rånarens vänstra ärm.
Eleus reagerar snabbare än vad man kan tro är möjligt.
Han vänder sig om mot rånaren samtidigt som han drar sina dolkar och skickar iväg deras blad samtidigt som saxen och kniven kommer flygande på vars en sida om hans huvud.
Eleus siktar som de båda andra på armarna och innan rånaren ens hunnit blinka sitter hans armar fast i dörrkarmen.
”Vad tusan? Din åsna! Vad har du gjort med mig!?” Skriker mannen och blir allt rödare i ansiktet.
Alverna ger varandra varsin blick och för en sekund är de nästan som ett brödraskap.
Eleus släpper taget om båda dolkarna och handtagen flyger fram och sätter sig på bladen där de hör hemma.
”Jag tror vi använder ett ställe lite längre in i butiken, om ni är så vänlig och följer med mig” Säger skräddaren vänligt och tar med sig Eleus lite längre in i butiken.
”Det är lite lugnare där..” hörs det innan måttbandet åker fram igen.
Radon, nu ensam med rånaren ser med ett stort leende från halvmånen till mannen, och sen tillbaka och avsikten är klar, dock hittar han en fullproppad nåldyna istället och roar sig själv med lite tortyr.
”Kan vi verkligen lämna honom där? Han kommer väl ta sig loss?” Frågar Eleus med utsträckta armar.
”Inte då, er vän är där med honom och vakten borde vara här vilken minut som helst” Svarar skräddaren medan han mäter och skriver upp mått.
”Sant.. Radon får då ha allt roligt..” Suckar Eleus.
Och allt roligt fick Radon, han muttrade sarkastiska kommentarer om sig själv och sitt sikte medan han kastade nål efter nål mot den försvarslöse rånaren.
”Där ser du, skulle inte kunna träffa en ladugårdsvägg” säger han efter att ha ”missat” rånarens öra med en hårsmån,
”Att jag aldrig ska lära mig..” Suckar han och sätter en nål i ena handflatan på människan.
”Men se, den träffade, jag börjar nog få rätt på det här nu” Längre än så hinner han inte förrän tjänsteflickan kommer ut med en uppsättning kläder slarvigt ihopsydda i en mörkbrun, nästan svart färg och räcker den åt Radon, därefter visas han till provrummen längst in i butiken.
Radon byter snabbt om och går ut ur rummet för att se sig i den helfigursspegel som står uppställd utanför.
Dräkten smiter åt lite i midjan och ärmarna är en aning för korta men färgen smälter in i Radons hår och ser verkligen bra ut på honom.
”Vad tycks?” frågar skräddaren som nyss blivit klar med Eleus mått.
”Den ser bra ut, men den är lite..”
”..Lite trång i midjan?” Avslutar skräddaren.
”Ja, och så har den lite..”
”..Korta ärmar?” Avslutar skräddaren igen.
”Precis..” Nickar Radon.
”Man lär sig se sånt när man jobbat tillräckligt länge i det här yrket..” Förklarar alven medan han går fram till Radon och tar fram ett litet vasst redskap ”..Stå bara stilla så..” En söm skärs av i midjan och ett par millimeter läggs till på midjemåttet, alven tar tag i Radons ena arm och gör ett snitt rakt igenom tyget och vecklar ut lite tyg till och gör sedan likadant med andra ärmen.
”…Sådär, hur känns det?” Alven tar ett par steg tillbaka och Radon ser sig i spegeln igen, det klämmer inte längre i midjan och ärmarna ser bättre ut, hela uppsättningen känns bättre av det lilla.
”Perfekt, hur snabbt kan den bli klar?” Frågar Radon och förbereder sig på det värsta.
”Ikväll, utan problem” Svarar skräddaren och ger Radom ett frågande ansiktsuttryck.
”Flickorna är så uttråkade med människokläder så de prioriterar era” Förklarar alven och ler.
Radon ler och nickar mot skräddaren, därefter går han tillbaka in i båset och byter tillbaka till sina gamla kläder som inte har riktigt samma känsla som förr.
Medan Radon byter om hör han hur Eleus går in i båset bredvid och drar av sig sina kläder.
”Hur är deras kläder egentligen?” Frågar han genom väggen.
”Helt underbara” Svarar Radon och går ut.
Väl ute räcker Radon över prov-plaggen till skräddaren som vidarebefordrar dem till tjänsteflickan som tar emot dem och pilar ut i rummet bakom butiken igen.
”Hon är snabb..” Konstaterar Radon medan han ser efter flickan.
”Och extremt blyg, därför är hon där bak hela tiden” Nickar skräddaren.
”Synd, blygsel är inget att ha” Mumlar Radon och ser mot Eleus bås.
”Kanske inte för er, men vi andra vill hålla oss lite formella” Säger alven och kontrollerar att alla knapparna i skjortan är ordentligt knäppta.
”Er förlust” Suckar Radon samtidigt som Eleus kommer ut ur provbåset och ställer sig framför spegeln.
Eleus dräkt är mörkare än Radons, även den i en färg som stämmer överens med håret.
”Ser ut att sitta bra på dig, vad tycker du själv?” Undrar skräddaren.
”Sitter perfekt.. När kan..?”
”Ikväll” Eleus får samma frågande ansikte som Radon fick.
”Våra kläder prioriteras” Förklarar Radon och ler.
Eleus ser nöjd ut och går för att byta tillbaka till sina gamla kläder, när han kommer ut igen ser han besviken ut.
”Inte riktigt samma sak längre, va?” Frågar Radon och ser förstående ut.
”Nej..” Suckar Eleus med sänkt blick.
”Nåja.. Vi behöver inte vänta länge..” Uppmuntrar Radon medan han hänger på sig balja och halvmåne, därefter sin mantel.
”Du har rätt” Erkänner Eleus och drar på sig sin mantel och fäller upp huvan.
”Hur gör vi med pengarna?” Radon har vänt sig mot Skräddaren.
”Inga problem, betalning vid leverans, så ni behöver inte betala ett kopparmynt innan kvällen.
”Min sorts skräddare” Flinar Eleus och går för att hämta sina dolkar som prydligt ligger på disken där vakten lämnat dem.
”Ja, förresten, kommer vi behövas för det som hände innan?” Undrar Radon.
”Nejdå, inte alls, jag förklarar alltihop när vakten kommer tillbaka, om ni behövs så bor ni på..?”
”Guldäpplet” Svarar Radon snabbt.
”Aah, Guldäpplet, nå, då vet jag, vi ses ikväll” Säger skräddaren med en gest mot dörren.
Radon och Eleus går ut ur butiken och ser sig om.
”Ja, vad gör vi nu?” Frågar Eleus och ser på himlen ”´Vi har ett par timmar på oss innan den riktiga kvällen kommer”
”Hm..” svarar Radon och ser sig om ”Vi kan ju alltid se efter på marknaden, något måste där finnas som vi kan göra”
Och det fanns det, en duell-tävling hade precis börjat, visserligen bara med svärd, men det var inte några problem.
Svärd har både Radon och Eleus fått använda sedan de lärt sig gå.
De placerades långt bak i kön och fick vars ett dåligt konstruerat svärd eftersom de inte tagit med sig egna.
”Ja, vad kan man vänta sig..” Suckar Eleus och hugger ner ett par osynliga fiender.
”Ska vi hålla tillbaka i finalen eller ska vi se vem som verkligen är bäst?” Frågar Radon.
”Jag tror det är bäst att vi håller tillbaka, vi vill inte avslöja för mycket” Svarar Eleus efter en stunds betänketid.
”Ni kommer inte ens ta er till finalen” Säger en grov stämma bakom dem, de båda vänder sig om och får sin på en storväxt man med ett par rejäla tvåhandssvärd ”Ni kommer inte ens klara en rond” Mannen flinar.
”Vi får väl se” Flinar Radon.
”Vi får verkligen se” Instämmer Eleus.
”Amatörer” Slänger mannen ur sig och både Radon och Eleus brister ut i skratt.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *