Månskugga – 20

30 november 2006

Dagarna efter flytten går långsamt, det finns inte mycket att göra förutom att vänta på Neldars läkande arm, och bud från lorden.
Under tiden gör sig Radon hemmastadd i Neldars hus, han kollar upp de påstådda fällorna som ska gömma sig på olika platser i byggnaden, och finner att de faktiskt finns där.
Eftersom Neldar spenderar sin mesta tid i sängen, mer eller mindre sovande, passar Radon på att lära känna Camira lite bättre.
Han börjar med de områden han redan känner till, palatset, guldäpplet och torget, utifrån dem vandrar han i cirklar, så han alltid kommer tillbaka till vad han nu utgick ifrån. Efter hand blir cirklarna större, och på tredje dagen efter flytten kan han Camira nästan utantill.
När Radon kommer hem igen på den tredje dagen finner han Neldar uppe ur sängen, i köket och med en stor kastrull i händerna.
”Aah, du är hemma, jag förbereder inför kvällen, titta” Neldar släpper det högra handtaget och håller uppe kastrullen med bara den vänstra handen ett par sekunder.
”Allt funkar som det ska!” utbrister han lyckligt och ställer kastrullen i ugnen.
”Det är ju fint och bra.. Men vad pysslar du med egentligen?” Frågar Radon.
”Det här ska firas, min vän, jag gör mat av fåglar till denna högtid” Neldar verkar piggare än någonsin medan han rusar fram och tillbaka i köket efter burkar och flaskor.
Radon går fram till kastrullen och tittar ner.
”Höna” Säger han och vänder blicken mot sin alviske vän.
”Bättre upp, tupp” Flinar Neldar och knuffar undan Radon för att hälla något över fågeln.
”Jag såg honom smyga omkring utanför fönstret och tog honom med en pil, inget svårt skott med tanke på att han inte ens såg mig..” Radon ser skeptiskt på sin vän.
”En pil? För en tupp? Varför högg du inte bara huvudet av honom direkt?”
Neldar ler.
”Däri ligger utmaningen, kusin, vem som helst kan nacka en fågel, men att döda en med en pil kräver precision”
Radon lämnar köket och sätter sig i en av fåtöljerna med en av Neldars böcker i handen, en avhandling om avancerade stridsmanövrer, föga oväntat.
Efter ett par minuter kommer Neldar gående.
”Förresten, jag har kontaktat ett par bekanta som kommer förbi ikväll, kvinnor… Du gillar väl kvinnor Radon?” Neldar ser lite spefullt på sin kusin.
”Så.. Du menar att du inte kände något, så skickligt av mig” Svarar Radon utan att se upp från boken.
Ett par sekunders tystnad följer, Radon försöker se om Neldar gått på det, och Neldar försöker se om Radon menar allvar.
”Jag skojar med dig, Neldar..” Säger Radon medan han vänder blad i boken ”…Jag föredrar kvinnor, faktum är att jag skulle föredra vilken kvinna som helst före dig”
”Är du helt säker på det?” Neldar, lika kvick som alltid, tar sin chans.
Radon sänker boken och ser på sin kusin.
”Bara för att det är du, så nej, jag vill inte ens veta vad du kan gräva fram om du bara vill”
Neldar drar ut en bok ur en av rummets hyllor och sätter sig vid fönstret.
”Om det börjar lukta bränt, säg till..”
Så sitter de där tills det börjar mörkna, Neldar går med jämna mellanrum ut i köket för att se till provianten.
”Dåså, maten är nästan färdig, och mina vänner borde vara här snart.. Då är det bara du kvar”
Säger alven efter ytterligare ett besök i sitt kök.
”Vad är det med mig?” Frågar Radon efter att han lagt ifrån sig sin bok.
”De där kläderna…” Påpekar Neldar.
”Vad är det med dem? De är ju helt nya”
”Det må så vara, men du har haft dem på dig sen du fick dem. Missförstå inte, jag har inget emot lite manlig arom, men jag tror att damerna kommer svimma… Vilken intressant tanke… Nej, hur som helst, du måste byta, och tvätta ditt hår”
Radon ger Neldar en illavarslande blick, och alven backar genast undan.
”Ok, du slipper tvätta det, men du kan väl i alla fall kamma ur det värsta?”
Radon tänker efter ett tag, men accepterar sedan, lite motvilligt, men ändå.
”Mycket bra, du kommer med mig”
Neldar leder Radon upp på ovanvåningen och kastar in honom i ett av rummen. Han får en kam och börjar kamma igenom sitt långa hår medan Neldar tittar på honom.
”Hmm…” Säger Neldar och går ut ur rummet, en minut senare kommer han tillbaka med famnen full av kläder.
”Jag skulle tro att vi har ungefär samma storlek…” Säger han och lägger plaggen på en stol
”… Se om det finns något där du gillar” Och så försvinner han igen.
Radon kammar tålmodigt ur de värsta klumparna av torkat blod ur sitt hår, han har aldrig gjort det förr, så det tar en stund.
Hemma hade han aldrig behövt göra så, det är sed att låta blod och annan smuts sitta kvar. Varför vet nog ingen längre, det är en sak som härstammar från de dagarna då mörkeralverna slogs mot demonerna på en vardaglig bas.
Troligen var det också under denna tid som de olika klanerna delades upp utefter sina egenartade egenskaper, vilka de troligen fått av att ha demonblod på sig dygnet om.
Efter ungefär en kvart ger Radon upp och lägger ifrån sig kammen. Det blev inte så tokigt ändå, men det känns ovant med att håret rör på sig hela tiden istället för att ligga stilla som det brukar.
Dags att välja kläder. Radon vänder sig mot stolen som Neldar lagt kläderna på och plockar upp det översta plagget, en mörkgrön skjorta med ett ormliknande mönster på.
Han lägger ifrån sig den och går vidare till nästa plagg.
Efter att systematiskt gått igenom kläderna och lagt dem i ”Ja”, ”Nej” och ”Kanske”-högar väljer Radon ut ett par svarta, ganska åtsittande byxor, och den mörkgröna skjortan. Bytet går snabbt och mörkeralven konstaterar snabbt att kusinen och han själv har ungefär samma storlek, faktum är att det är skrämmande likt.
”Där ser man, du lyckades hitta något” Kommenterar Neldar när Radon kommer gående ner för trappan.
Neldar stoppar in rikligt med ved i ugnen och tittar lite på maten.
”Nästan klart.. Då har vi bara ett par regler att sätta upp för kvällen.”
”Regler?” Radon förvånas ”Vad har du planerat egentligen?”
”Va? Skulle jag?” Eftersom Neldars försök att spela förvånad misslyckades så otroligt grovt ger han upp och suckar.
”Faktiskt, ingenting, men man vet aldrig”
Radon tittar misstänksamt på sin kusin, men inser att han talar sanning och sätter sig i fåtöljen där hans bok ligger.
”Vilka regler är det som gäller?” Frågar mörkeralven samtidigt som han sneglar lite på några användbara truppformationer.
”Det hela är mycket enkelt.. Den av oss som, om det går, lyckas, avlägsnar sig och flickan så fort som möjligt medan den andre uppehåller hennes väninna”
Radon tänker över regeln ett tag, den verkar logiskt, men det är ett väldigt omständigt sätt att göra det på.
”Jag antar att era kvinnor inte är som våra…” Suckar han.
”Du menar lättillgängliga och självsäkra?” Neldar skakar lätt på huvudet ”Nej, tyvärr… De här flickorna får du smörja som ett rostigt gångjärn”
Alven stannar upp och får den där tomma blicken som han alltid får när han tänker efter.
”Ingen dålig liknelse faktiskt, funkar på flera sätt…”
Han skulle säkert ägnat resten av kvällen till att fundera över sin nyfunna idé om inte Radon brutit tystnaden med en bestämd hostning och ena handens fingrar tappande på bokens hårda omslag.
”Hm? Javisst ja, du får ta det lugnt med dem, säg att de är vackra, men vänta med att komplimera deras bröst tills ni är ensamma… På tu man hand menar jag”
”Kusin… Jag har varit isolerad från omvärlden i ett antal århundraden, men jag är ingen idiot” Radon ger Neldar en kylig blick.
”För säkerhets skull, min vän, jag skulle inte vilja se dig få stryk av en kvinna…”
Neldar försvinner otroligt fort ut till köket och Radon lämnas med sin bok. Första instinkten är självklart att följa efter Neldar och doppa alvens huvud i matskyn. Men det får vänta till en annan gång.
Det knackar på dörren och Neldar är snabbt där. I sista sekunden tar han av sig sitt vit-röda förkläde med volanger och hjärtmönster och kastar det på en bänk i ett annat rum innan han stänger dörren.
In i huset kommer två av de vackraste varelser som Radon någonsin sett, aningen kortare än han själv, deras hud är aningen mörkare än Neldars men deras kroppar är något i en klass för sig.
Den första, Luinde, med ögon så blå som de kan bli, iförd en ledig, vid klänning är förstummande, men hennes väninna är, i Radons ögon, hänförande.
Anardiel, med matt gröna ögon och hår så ljust att det nästan är vitt. Radon kommer på sig själv med att stirra, men han kan inte göra något åt det, denna kvinna är för mycket.
Neldar räddar smidigt situationen genom att presentera alla och sedan be Radon om hjälp med bärandet.
”Vad var det där egentligen?” Frågar Neldar så tyst han kan medan han lägger grönsaker runt fågeln.
”Hon är det vackraste jag någonsin sett, Neldar” Svarar Radon drömmande medan han sneglar ut mot det andra rummet där damerna viskar åt varandra.
”Skärp dig Radon, håller du på sådär så kommer du att skrämma bort henne, jag tycker att du börjar bli läskig, ta ett djupt andetag och ställ den här på bordet”
I sitt tillstånd glömmer Radon helt bort att ta något för att skydda händerna mot det varma fatet, men det hjälper honom att hålla tankarna på vad han gör, och får honom kvickt tillbaka till köket.
”Så, jag försöker få Anardiel att sätta sig bredvid dig, sen får du klara dig själv”
De kommer ut ur köket med vars ett fat i händerna, och sedan sätter de sig för att äta.
Trots att Neldar är soldat så har han lyckats framställa en rätt passande för konungen själv, men de äter i tystnad. Radon kan inte låta bli att titta på Anardiel och skapar ursäkter för att vända ansiktet mot henne.
Det tycks ta en evighet att äta, men lyckligtvis en kort sådan, Anardiel vänder sig mot Radon och försöker inleda ett samtal, vad hon säger lägger Radon inte ens märke till förrän hon diskret knuffar till hans arm.
”Jag har aldrig sett någon som du Radon” Säger hon och studerar mörkeralven väldigt ingående.
”Jag har aldrig sett någon lika vacker som du Anardiel” För sent upptäcker han vad han sa, och Radon blir tvungen att hitta på något väldigt snabbt för att rädda sig.
”Jag menar…” Börjar han med, för att få ytterligare en sekund till att tänka.
Sedan kysser han henne på kinden och lämnar rummet, och strax därefter, huset.
Anardiel ser på Neldar och Luinde med viss förvirrad blick innan hon också reser sig upp och springer efter Radon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *