Mejselbarnet

23 november 2016

“Pappa!” säger en gäll röst bakom mig. Med obehag vänder jag mig om och får se den lilla flickan stå där i dörröppningen till mitt och Johannas rum, med tårfyllda ögon och det urtvättade, en gång vita nattlinnet helt nersölat av blod. Hennes fingrar är knutna i ett krampartat grepp runt skaftet på en skruvmejsel som även den skimrar i rött i det svaga ljuset från vägglampan.

“Mamma är trasig… jag försöker laga och laga, men hon bara fortsätter läcka…”

Jag är helt oförmögen att röra mig medan det lilla barnet gråtande kommer allt närmre. Vi har inte någon dotter…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *