Min hjälte

21 december 2005

Jag minns den mörka vinternatten,
kylan som frusit flodens klara vatten.
Den vita snön som upp till knäna räckte,
de mörka molnen, allt hopp, varenda stjärna släckte.

Från klippan kunde jag endast mörker se,
ensamheten kunde jag ej bort trolla, jag var ingen fe.
Jag klamrade mig fast vid kanten med fingrar kalla,
jag minns, jag var nära på att falla.

Jag slöt ögonen för att färdas bort,
till mina drömmars värld, till de av min sort.
Så släppte jag taget, föll från stupet,
mörkret slöt sig om mig, detta var slutet.

Men så kom du, min kära vän,
min hjälte, min räddare, för att ta mig hem igen.
Jag glömmer aldrig den natten du kom min kära,
på en flammande drake som oss fick bära.

Vi flög genom natten på en drake av guld,
vinden blåste sakta bort min stora skuld.
Vi färdades tilsammans hand i hand,
människorna på jorden kunde se en drake vid horrisontens rand,
genom mörkret den flög, en drake i brand.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *