Mina äventyrs början

25 september 2009

Det här har en av mina kompisar skrivit för att prova på hur det är att skriva noveller. Jag tycker han lyckades väldigt bra för det är först gången han skriver. Inspiration fick han från Guild Wars.

________________________

Jag heter Niemi Sju jag ska berätta vad som har hänt under en period i mitt liv. Då detta hände var jag sjutton år gammal. Jag hade levt hela mitt liv i staden Hu Zu Heltzer i Tempelland, det gamla riket som befann i glipan mellan de båda andra länderna Du wealis och Güretzeiat vid Svarta Insjöhavet.
Det hela började med att jag fick ett brev från mästare Togo, en av medlemmarna av Odor, den välkända ordern av urgamla magiker.
Han ville att jag skulle lära mig att skjuta med en pilbåge. Jag skulle besegra någon som hette Shiro, som var en mäktig krigare som ville ta över världen.

Dagarna hade varit relativt lugna i staden Hu Zu Heltzer, som var en viktig ort i landets fiskeindustri. Jag på började min träning eller man kan inte kalla det träning, jag satt och väntade på att mästare Togo skulle komma till hamnen. När han kom köpte vi biljetter till båten, men det var inte första klass direkt.

När vi kom fram till andra sidan möttes vi av många försäljare som ville sälja allt från tyg till tvål.
Vi gick i långa gångar av höga hus, husen såg ut som de hade varit röda. Min träning gick rätt så bra. Jag lärde mig snabbt att hantera min smäckra pilbåge. På vägen mötte vi många resande på väg mot Zhasain bergen där vi skulle möta Shiro, vissa rörde sig åt samma håll som vi.

När jag hade fullbordat min träning så var vi nästan framme vid Zhasain-bergen som majestätiskt höjde sig upp mot de blå skyarna med bergstopparna omgivna av moln. Det fanns bara en litet stad vid mastodonternas fot, den lilla gruvstaden Jadestad, som sålda jade från bergen för gigantiska summor pengar. Då det inte fanns något värdshus i staden så fick vi sova utomhus på en terrass. Mitt i natten vaknade jag av att Mästare Togo skrek i fasa, men då jag slog upp mina ögon så var han borta. Jag blev ju rädd, så jag väntade till morgonen då ljuset spred sig över staden igen innan jag vågade lämna mitt gömställe. Av några gruvarbetare hörde jag att Shiro hade plöjt förbi genom Jadestad på sin svarta stridshäst och sedan försvunnit med något över sadeln.

Jag började fundera på hur jag skulle kunna besegra Shiro och rädda Togo för jag hade blivit fäst vid gamlingen som på kvällarna spelade med sina förtrollade kort. Jag skaffade lite proviant av en handlare och påbörjade min resa uppför de höga bergen längst tunnlarna och broarna över de svindlande avgrunderna och den massiva bergskroppen. Efter en vecka, hade maten börjat ta slut, men då såg jag ett gammalt tempel av trä. Jag såg att den svartklädde Togo låg död på marken och då dök Shiro upp bakom min rygg. Jag blev så förbannad och ledsen att jag sköt mot den onde magikern med min pilbåge men missade flera gånger. Shiro attackerade mig med sina två svärd, men jag hoppade åt sidan och rullade runt på stenarna mot templet. Jag reste mig upp igen och lade en ny pil till strängen, drog handen tillbaka till kinden och avfyrade ett skott mot Shiro som parerade det genom att skapa en eldsköld i luften. Han attackerade mig igen, jag sparkade honom i magen med min stövelklädda fot och hans snubblade med ett tjut av smärta. Då slet jag upp ännu en pil ur kogret och begravde den i hans bakhuvud. Där satt jag nu, röd av Shiros blod och såg ner på Mästare Togo och grät lite. Men sedan torkade jag tårarna och kastade ner min läromästare nerför en avgrund för att ge honom ett värdigt slut i de vackra jadebergen. Shiro lämmnade jag åt gamarna.

Den dagen medan jag gick mot Jadestad bestämde jag mig för att bli Magikrigare.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *