Mörkrets skuggor

9 maj 2006

Mörkrets skuggor dolde honom från de människor som fanns här. Lukten från människorna hade drivit honom hit. Varför de hade samlats på just denna plats brydde han sig inte om. Det var jakten som han kommit för. Bytet var ovetande om han närvaro. Det var de alltid. Han var inte den ände som hade kommit hit ikväll för att jaga. De fanns fler där ute. Han hörde deras röster inom sig. Det var en harmoni som han aldrig kunde få nog av. Han fokuserade sig och såg skuggorna vid elden, det var dags.

Alla skrattade, de var fest och alla njöt av den varma natten. Mina hade haft en lång dag och hon hade väntat hela veckan för att kunna koppla av och njuta. Hon la märke till en man som kom gående mot henne. Hans hår var kolsvart och stubbigt. Ögonen var violetta och han var otroligt stilig. Hjärta börja slå fortare och hon kände sig nervös. Hon drog handen genom sitt bruna hår och log mot mannen som kom gående mot henne.
– Hejsan och vad kan en vacker kvinna som du heta ?
Frågade han henne. Mina rodnade.
– Jag heter Mina Rose
– Ett vackert namn till en vacker kvinna.
Mina kände sig väldigt varm. Och hon var säker på att hon såg ut som en tomat i ansiktet.
Mannen log mot henne. Han var riktigt vacker tyckte hon. Han hade en vit skjorta med svarta knappar och den fram hävde han bringa och hans armar. Byxorna som han hade på sig var svarta och de hölls på plats av ett brunt läder bälte.
Han hostade till. Hon hade råstirrat på honom. Hon rådande igen och generad för att hon råstirrat på honom.
– Vad heter du då ?
Hans violetta ögon sken och hans läppar särades. Mina tyckte att han var så otroligt vacker att det knappt var sant.
– Jag heter Marcus Valence
Rösten var också vacker. Hon kunde inte tro att hon stod och pratade med den snyggaste killen på festen. Det hade aldrig hänt förr.
– Och vad jobbar du med?
– Jag är en sjuksköterska.
– Jaså så du tycker om att hjälpa folk.
– Ja jag tycker verkligen om att hjälpa folk det var därför jag valde att bli en sjuksköterska.
– Det var mycket ädelt av dig. Det allt för få som vill hjälpa folk nu förtiden.
– Ja det måste jag hålla med om det är en sådan brist på sjuksköterskor att vi ofta får jobba 2 – 3 skift åtgången. Bara för att klara av alla som kommer till sjukhuset.
Mina börja bli mer avslappnad för att han var så lätt att prata med. Och detta fann hon mycket tilltalande.
– Det är verkligen sorligt. Men vad ska man göra.
– Vet faktiskt inte. Vad jobbar du själv med ?
Marcus log och hon la märke till hans snövita tänder.
– Jag arbetar med en hjälporganisation som hjälper folk i tredje världen.
– Gör du! Det måste vara ett hårt arbete.
– Ja det är långa dagar men det är mycket givande. När man ser hoppet tändas igen i folkets ögon. Det finns inget bättre än när man ser det.
– Det kan jag tro.
Mina tyckte att Marcus var helt underbar. Och han blev bara bättre och bättre ju mer hon pratade med honom.
– Ska vi gå någon stans där det är lite tystare ?
Undrade Marcus.
Mina blev plötsligt medveten om alla omkring sig. Många gapade och skrek mot varandra. Musiken var hög och det var väldigt livat runt omkring dem.
– Det är nog en bra idé. Här är ganska livat.
Marcus tog Minas hand och ledde henne genom folkmassan. Det var väldigt bökigt. Mina kände hur hans svala hand höll henne med ett fast men varsamt grepp. De kom bort från folkmassan och gick en bit avsides. Träden skymde och dämpade ljudet från festen som på gick bara 50 meter från dom.
Det pirrade i hela Minas kropp. Hon var nervös igen.
– Eller hur är månen vacker ikväll.
Mina blickade upp mot himlen. Där lyste månen med ett rödaktigt sken.
– Den är underbar. Jag har aldrig sett den röd förut.
– Det är sällsynt. Men ibland blir den röd istället för blå.
Mina kände hur Marcus armar gled över hennes axlar och ner på hennes armar och tillslut för att stanna på hennes mage. Hon njöt av hans beröring. Hans andedräkt träffade hennes nacke och hon rös av välbehag.
– Den är inte hälften så vacker som du Mina.
Viskade han i hennes öra. Hon kände kyssen hon fick på halsen. Hon var nära på att stöna till. Hon sveptes bort. Hur kunde han veta att hon var så känslig just där. Men hon brydde sig inte längre. Nu njöt hon bara av han ömma behandling.
Hans hand letade sig sakta upp över hennes kropp. Han smekte hennes ansikte samtidigt som han kysste hennes hals.
Plötsligt kände hon en smärta i halsen. Hon försökte skrika men Marcus hand hade placerats över hennes mun och det dämpade hennes skrik. Och försökte slita sig loss men hon kunde inte röra sig. Han var för stark. Allt blev tyngre och hon blev tröttare. Hon kände inte längre hennes ben eller armar. Och ljudet från festen var borta. Världen runt omkring henne tynade bort. Hon orkade inte längre hålla sig vaken.

Han tog ett djupt andetag. Livet pulserade åter i hans ådror. Han njöt av dess effekt. Allt runt omkring honom blev klarare. Månen träden gräset allt blev på något sett verkligt igen. Han blickade ner på den unga kvinnan som låg framför honom. Marcus böjde sig ner och svepte bort några hårstrån som täckte hennes ansikte. Hon var alldaglig. Jakten hade inte varit speciell givande men han kunde inte anklaga Mina för det. Hon hade inte hatt en chans mot honom. Han reste sig och kolla upp på den blodröda månen. Den var otroligt vacker och väldigt tilltalande. Men jakten var över nu och det var dags att bege sig hem åt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *