Nattväktarens saga

24 mars 2007

Ett utdraget skrik…
Sedan tystnad
Striden är slut
Slaget är förlorat

Tiden är kommen
Stjärnan står som högst på himlen
Idag
I morgon
För alltid

Vi försvinner bland de döda
Men vi måste resa oss upp en sista gång
Och leva

Leva tills stjärnan slocknat
Leva tills tidens slut
Vandra med mig min vän
Vandra bland stjärnor som dör

Utom en enda
En enda som står tills tidernas slut
Då föds Nattviskaren
Dottern som kan tala med stjärnorna
Hon befriar oss från vår tunga börda

Att vakta natten…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *