Nindë Silverdolk – Del 018

10 oktober 2006

”Kam, hårborste, klänningar, mantlar, byxor, tunikor”, räknade jag upp, ”svärd, dolk, rustning, värja, båge, skor, stövlar, smycken och några bra böcker. Har jag glömt något?”
Jag såg på Aidien, och jag tror att han märkte hur nervös min uppsyn var.
Han log mot mig, och tog mina händer.
”Jag tror inte det, men jag tror inte att du behöver så mycket kläder. Du förstår, Nindë av Gyllenblommans hus, det finns skräddare i Vattnadal också.”
Jag skrattade och kramade honom.
”Förstås. Jag är bara så nervös, Aidien! Jag ska träffa en kusin som jag inte känner, aldrig har sett, och som dessutom är en legend.”
”Jag vet. Ska vi ta en runda på träningsplatsen innan du åker? Det kanske får dig att tänka på annat. Förresten har jag inga blåmärken för tillfället, och det måste vi ju ändra på.”
Jag slog honom inte alltför hårt när vi tränade den dagen, och jag tror Aidien märkte hur disträ jag var. Inte nog med att jag skulle få träffa denna kusin som jag aldrig förr sett, han skulle dessutom fortsätta min stridsträning. Och kung Elrond hade gått med på att undervisa mig på andra områden.
Vi gick och badade efter träningen, och över den frostade glasväggen som skilde männen från kvinnorna sade Aidien:
”Jag har förresten något till dig, Nindë. Som en avskedspresent.”
”Jaha?” svarade jag, och gnuggade in balsam i håret, ”vad då?”
”Det får du se, men jag tror att du kommer att tycka om dem.”
”Du gör mig nyfiken.”
Han skrattade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *