Nindë Silverdolk – Del 030

12 januari 2007

De följande dagarna förflöt i något slags lyckligt rus av gemenskap. Jag och Glorfindel lämnade aldrig varandras sida, utan gjorde små utflykter, spatserade i trädgårdarna som ett annat förälskat par och satt ofta i timmar och pratade om vad vi hade gjort tills vi träffade varandra.
Till sist, en dag när vi satt i min svit, slängde jag ur mig något om vapenträning. Jag hade inte rört mitt svärd eller något annat vapen på nästan en vecka, och jag började få dåligt samvete.
Vapenträningen var visst något som jag förbisett när jag berättade för Glorfindel om mig själv, för han spärrade upp sina blåklintsfärgade ögon och såg länge på mig.
Sedan började han skratta.
”Det hade jag aldrig väntat mig”, log han och torkade sig i ena ögat. Sedan blev han plötsligt allvarlig på det där viset som bara han kan.
Glorfindel är så gammal, och har upplevt så mycket att nästan allt man säger ger honom minnesbilder, och det är inte ovanligt att han plötsligt tystnar under ett samtal, och stirrar ut i luften som om han såg någonting där som gick alla andra förbi.
Nu såg han på mig som om jag varit en valkyria från gamla dagar, och jag reste mig från min stol och visade honom Eldalin. Glorfindel ställde sig upp och rörde vid min kind.
”Jag trodde omedelbart att det skulle vara en man när man nämnde att man funnit en av mina släktingar”, sade han och log litet generat mot mig. ”Men min kusin är en flicka. En flicka med ett svärd.”
Sedan försjönk han för några sekunder åter i sina tankar, och satte sig på stolen igen. När jag rörde vid hans arm för att väcka honom ur vad som verkade vara svårmod, berättade han att på Gondolins tid var det sällan som flickor ens fick röra vid vapen, som var större än den dolk som var kvinnans traditionella vapen. Sedan berättade han gamla historier – som troligen mest bara var legender – om kvinnor som förbisett denna outtalade regel, och som blivit stora hjältar.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *