OBS! En VÄLDIGT oseriös liten saga

3 april 2006

Det var en gång, i en värld skild från vår, en liten flicka…
(Argh! Vad jag hatar sådana här puttenutte sagor, vi tar det från början!)

Okej, det var en gång en tjej. Den här tjejen, då; rödhårig, fräknig, skranglig, värsta Pippi Långstrump-objektet. Hennes namn var, av alla saker, Rosenknopp och hon bodde tillsammans med sin familj i värsta slummen.
Hursomhelst så försvann Rosenknopps brorsa en dag, så hon bestämde sig för att ge sig ut och leta efter honom. Så klart att hon inte berättade något för föräldrarna, hon tänkte bara på äventyret som låg framför henne och inte sina oroliga föräldrar. (Oj, jag menade att hon tänkte på sin bror…)
I alla fall, istället för att gå inåt stan begav hon sig över stadsmuren, in i skogen. Hon vandrade och vandrade…i några timmar.
För att vara helt ärlig, gav hon upp efter bara två och en halv timme, men då var den dumma ungen redan vilse. (Så går det när man inte följer stigen.) Rosenknopp hade däremot tur, eftersom det var sommar för tillfället. Hon slagga nära en liten vacker sjö den natten.
På morgonen, när hon vaknade, fann hon en kille, lite äldre än hon själv, vid sin sida. Den här killen var riktigt stilig; lång och smidig med silvervitt hår, och i själva verket alv. Rosenknopp var lycklig, äntligen någon som kunde visa henne hem, och det skadade inte att det var en snygging till på köpet.
Alven var inte precis fascinerad av den dödliga, snarare hysteriskt road, milt sagt. Men för artighetens skull presenterade han sig för henne; namnet var Nattblomma. Även Rosenknopp presenterade sig. Nattblomma blev mäkta förolämpad, eftersom enligt alverna så har Rosenknopps namn ungefär samma innebörd som missfoster. (Stämmer nog rätt bra, i det här fallet också. Hehe.) Nattblomma lämnade i alla fall Rosenknopp…
Han gick ifrån henne, tills han inte längre hörde hennes skällande röst. Men nu kommer vi till det knepiga, för trots att Nattblomma var alv, och allt det där, så var han urusel på orientering. Detta medförde faktiskt att Rosenknopp hade lite tur, då alven helt enkelt gick i en vid cirkel tills han var tillbaka vid sjön igen. Nattblommas kommentar till denna förekommande händelse var att han går ”dit hjärtat leder honom”, yeah right.
Under tiden som gått hade både tjejen och alvens upprördhet lagt sig, de berättade om sina problem för varandra. Och priset för årets idioti går till…ahem, ursäkta.
De båda id…éfattiga(!) stannade kvar vid sjön ännu en natt.
På morgonen bestämde de sig för att leta reda på Nattblommas släkte först, för att sedan få råd från dem om Rosenknopps väg hem. Som ni kan förstå så gick detta åt hällskotta.
Istället slutade det med att de hittade hem till Rosenknopps hem. Där det, så klart, visade sig att Rosenknopps brorsa inte alls hade varit försvunnen. Han hade bara varit och övernattat hos en vän (ring en vän!). Vilket en viss person skulle ha fått reda på, om denna person frågat sina föräldrar…
Lyckan var stor vid återföreningen; kramar, örfilar och utegångsförbud. Av någon underlig anledning lyckades detta även gälla Nattblomma. Men tur var väl det eftersom den dag utegångsförbudet slutade att gälla, dök Nattblommas föräldrar upp.
Även nu var glädjen stor, tvåfalt för Nattblomma, som slapp en större utskällning efter straffet som han delat med Rosenknopp.
Så levde de båda familjerna lyckliga i alla sina dagar…eller njae, nu ljög jag nog. Alverna anfölls, i själva verket, av dvärgarna och utrotades totalt. Medan Rosenknopps familj blev så fattig att Rosenknopp blev tvungen att börja jobba på stans bordell, där hon slutligen dog i barnsäng…

Man kan nog säga: ”slutet gott, allting gott”, i alla fall, eftersom denna för…finade saga nu äntligen är slut. Thank you and goodnight!

Denna lilla saga skrev jag av ett infall (/anfall?), vad tycks?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *