Ögon i mörkret

9 februari 2009

Vargens tassar ryckte till i sömnen. Drömde hon att hon jagade något nu igen? Jag mönstrade åter flickans ansikte. Än förstod jag inte hur hon kunde sova så lugnt bredvid någon som rörde sig så mycket. Varghonan gnydde till. Min blick flög stilla över flickans ögonlock. Åh, den dolda kraften som fanns därinne… Den syntes endast svagt nu, som elden framför mig. Jag strök handen över glöden. Hon vågade inte längre, inte se.
Varför? Varför följde jag henne? Lockelsen inom mig, att locka ut vilddjuret som fanns. Vilddjuret. Det hon inte förstod. Kraften bakom hennes dolda kunskaper. Var det orsaker nog? Minnen fladdrade förbi, minnen av det onda. Jag ville locka ut det, leka, undersöka det. Hade jag fått chansen? Minnen. Var det tillräckligt? Minnen…
Hästarna stod en bit bort. Mina tankar föll på annat. Hennes sto skrapade med hoven i marken. Plötsligt blev jag rädd att ljuden skulle väcka henne, men flickan sov lugnt vidare. Flicka. Jag kunde inte förmå mig att se på henne som en kvinna, trots att hon var vuxen redan för flera år sedan. Nej, hon var en flicka i mina ögon. En flicka med något otroligt dolt inom sig.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *