Ondskan och Ljusets strid

1 juni 2007

Alvkungen strider mot ondskan så grå,
ondskan är svartare än natten,
alvkungens svärd, det glittrar som få,
glittrar som solen i spegelblankt hav,
men ondskans yxa, så blänkande svart,
gnistrar i solljusets sken,
och där den har svingats, där finns det ej någon glädje mer.

Ondskan och Ljuset möts i duell,
så dödlig och ljuv, var denna duell,
att alla som såg den bara där stod,
stod och såg undret ske.

Ty, där Ljusets svärd har svingats,
har mörkret tvingats fly,
fly till sin rasande herre,
som ingen nåd sig ge.

Ljuset har segrat och Ondskan har flytt,
för i alvkungens hand, det vällsignade svärd,
svärdet som gudinnan honom gett,
stiger mot solen så blänkande vitt,
att ingen kunna titta för skenet det ger,
där svärdet har vart, vad står där istället,
jo, gudinnan hon stiger ned från skyn,
ty, Ljuset har segrat och Mörkret har flytt,
en ny dag börjar åter att gry.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *