Orcher

22 juli 2008

Natt. Eldar brinner. En grupp på tio orcher satt vid en av dem och stirrade in i lågorna. En svart gryta ryker på brasan, och en vit rök stiger upp ur den. En butter orch med sönderskuret ansikte glor misstänksamt ner i grytan.
– För tusan Arsak, vad har du haft i?
– Bröd, kött, och snart dina tarmar, om du inte slutar klaga! svarade en krumryggad orch som satt och lekte med en stor slaktarkniv.
– Vadå klaga? frågade den förste argt.
– Jag vill bara vara säker på att det inte dödar oss då vi smakar…
– Håll trut!
Orchen med kniven hoppade upp och gick fram till grytan. Luktade, och tog sedan fram en stor slev från den asktäckta marken och doppade den i den bruna substansen. Tog upp den och luktade med ett grymtande ljud.
-Färdigt!
Orchen tog upp en träskål och hällde i soppan.
– Ät så mycket ni orkar, sade han och sköt fram en tallrik till en orch i enkel rustnig.
– Kött och bröd, va? mumlade denne, men stoppade fingret i soppan och slickade.
Han tänkte och såg sedan upp.
– Ätbart, ta för er killar!
Skålar sträcktes fram och Arsak hällde bryskt upp soppan i dem.
Orcherna började äta med ett förfärligt glufsande. Någon drack, en annan åt med händerna, medans någon annan valde att hälla ut sörjan i elden, som började fräsa.
– Soppa! Ro hit me soppa!
En storväxt orch med ett svullet ansikte dök upp framför elden.
– Skyll dig själv, snäste Arsak.
– Du ska vara på plats med en gång!
– Soppa!
Orchen dråsade ner på marken och sträckte fram huvudet och nosade i grytan.
– Gott! brummade denne och satte sig igen. Orcherna fortsatte att glufsa. Den store såg sig om med tom blick, som till slut föll på soppan som orchen bredvid honom hade.
Han puttade omkull honom och tog skålen.
– Men vad i Helvete!?
Orchen flög upp med en krokig sabel i handen.
– Nu får i alla fall kråkorna mat! skrek han.
– Låt Efa vara, Rutop!!! skrek en annan och drog en dolk.
– Man kan inte klandra honom för att han är hungrig och är redo att äta skiten.
Den store Efa såg ner en sista gång i soppan, innan han slog den i huvudet på den som han hade puttat omkull.
Skrik och svordomar följde då Efa drog fram en klubba han hade i bälten och drämde in den i sin motståndares skalle. Denne skrek och brakade ner på marken. Två orcher hoppade upp och kastade sig mot Efa.
Orchen som försvarade Efa slängde sig också framåt.
De andra orcherna började skräna och tjuta, och och Efa slog sin gigantiska klubba i huvudet på den första anfallaren, medan han med dolken stack sitt vapen i den andres arm. Tjut och skrik.
– Gör slut på honom! skränade någon.
Alla orcher hade hoppat upp.
-Vänta, jag har en bättre ide! vrålade Arsak.
– Släng dem till Brosse!
– Ja till Brosse! Instämde de andra.
Efa tog upp de två döda och den skadade och började släppa bort dem från elden. De andra följde skränande efter.
Efa drog fram offren till ett en fördjupning i marken.
– Brosse! Sover du?
Ett rytande följde och ett troll med en kedja runt halsen höjde sig. Den fem meter långa besten sträckte sig mot Efa och brölade, men nådde inte.
– Efa har gottigottgott! ropade denne och slängde de tre orcherna ner i fördjupningen.
Brosse vrålade, och under tjut från de andra orcherna slukade han de tre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *