Periferin

11 november 2016

Sadeln skaver. Jag kommer till en korsning där en röd hjälm svänger av innan jag når fram. Alltid på avstånd. Människorna. Jag cyklar hem. Ingen ändring idag heller. Bara avstånd. Jag saknar de meningslösa mötena.

Affären hinner utrymmas innan jag kliver in och tar några dagsransoner. Alltid distans.

Vid köksbordet tänker jag på att sätta i halsen. Räddningstjänsten når aldrig mig. Jag snösnavar till lasarettet och kliver in i det tomma väntrummet. Ett kvidande anas någonstans ifrån. Finns det någon orörlig i en sal? Lycka och skräck. Närhetsmöjlighet. Jag lägger mig försiktigt ovanpå den orörliga människan. Den är min nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *