Pojken

8 december 2004

En solig och klar vårmorgon går mot förmiddag. Cordyn kommer ut från östra tornet och sträcker på sig. Han är klar med morgonens sysslor. Han sätter sig på en stenbänk framför kärntornet och tittar ut över borggården. Han ser pojken rusa runt och leka med hundarna. Han ser frisk och glad ut, något mindre till växten än sina jämnåriga lekkamrater kanske men inte mindre pigg. Då var det en helt annan historia när Cordyn hittade honom i bergen i vintras. Då var han utsvulten, sjuk, rädd och livet hängde på en tråd. Cordyn kan inte låta bli att fundera över vad pojken hade råkat ut för. Hur som helst har han frisknat till och nu stojar och leker han precis som vilket annat barn i byn.

Men under ytan kan Cordyn ana att han inte är ett helt vanligt barn. Pojken verkar ha en speciell känsla för djur. Ibland är det nästan som om han pratade med dem på deras eget sätt. Cordyn har hört att det finns människor som kan det, men hittlills har han aldrig träffat någon.
Den enda som han mött med speciella förmågor är byns schaman. Han är sanndrömmare, helare och kan tala med andarna. Han leder byn genom födsel, liv och död, han utför ceremonier för gynnsamt väder, goda skördar och för att hålla onda makter borta.
När pojken var sjuk i vintras tillbringade schamanen mycket tid tillsammans med honom för att hela honom. Också schamanen upplevde pojken som speciell. Han hade en kraft som schamanen inte kunde förstå.
Vem vet, hade han sagt till Cordyn, en vacker dag är han kanske en mäktig schaman eller besvärjare.
Cordyn ler lite för sig själv. Schamaner och framför allt besvärjare är högt aktade och avgudade av folket. Och att bli antagen till akademin för besvärjande och schamanism anses vara en stor ära och kan firas i dagar.

Plötsligt avbryts leken på borggården. Pojken och hundarna springer ner mot vaktmanskapet och porten. Snart hör Cordyn hovklapper på vägen från byn upp till borgen. Han reser sig upp från bänken och går ut på borggården. Han väntar inga gäster så vem detta är vet han inte. Klappret slutar utanför porten och han hör hur vaktkaptenen snabbt talar med främlingen utanför. Strax därefter öppnar vakterna porten och omgiven av hundar och pojke rider främlingen mot Cordyn.
Mannen är lång och smal. Han är klädd i en mörkt grå, nästan svart, fotsid mantel och har en struthätta i samma färg. Struthättan är uppfälld så att den döljer mannens ansikte. Men av kläderna och hästens utseende att döma, har ryttaren båd makt och en hel del pengar.

När ryttaren kommer fram till Cordyn sitter han av. Cordyn bugar sig djupt och vördnadsfullt. Så som en borgherre bör göra när en Magimästare från Scowdon kommer på besök.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *