prolog till Sinion och mörkrets drottning

3 maj 2009

“Här står jag nu med svärdet i min hand, de har jagat mig länge nu och jag vet inte hur länge jag skulle kunna klara av det.
I tre dagar har de följt efter mig i skogen, och för varje dag har de kommit närmare mig, jag är säker på att det är mörkrets drottning som har sänt de efter mig, deras käftar har rispat min hud och två av de har dött av min klinga, det är bara tre kvar nu”.
Ett kraftigt brak avslutar Sinions telepatiska kontakt med hans mästare, bakom honom kommer en tevana, en dimon som liknar vargar men deras kroppar är formade ur träd med svart magi.
Den största av de kastar sig över Sinion och sätter sina huggtänder mot hans strupe, de andra två tar hans vapen. Nu ligger han där med en
tevana med sina käftar runt sin strupe, han känner hur käftarna sakta men säkert börgar stängas, och snart känner han hur något rinner längs hans hals, ett skrik hörs och han vrider huvudet där står hans bror , men han svävar sakta bort i medvetslösheten med ett skrik som ekar….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *