Pysslingen Solblommas äventyr del 1: kap 1

24 september 2007

Nästa dag så påbörjade dem sin färd och eftersom dom skulle färdas i mer än flera månvarv så hyrde dom ett bi för att lägga packningen och det stora tältet av gräs (med stöttar av barr) på det stora men arbetsvilliga biet.
Dem färdades i flera dagar på den allmänna vägen, som på vissa delar var blockerad av nedfallna grässtrån och ibland så stora saker som ett helt eklöv!
Och till sin förvåning så mötte de nästan inga resande alls.

Efter flera dagar så kom de fram till Gräsfolkens rike där det var en stor vägspärr som var bevakad av bistra vakter med långa, vassa lansar av granbarr och svärd av vässade grässtrån som dessutom så red dom på gigantiska Åkergrodor av den Stora sorten som gräsfolkets kung använder i sina beryktade parader och uppvisningar…
Vakterna talade om för oss att de onda Tistelfolkets krigare, vissa av dem på sina hemska dyngbaggar, hemsökte trakten och att vi fick vänta vid gränsstationen på en eskort av Pilbladsriddare som har ett fäste en bit bortåt vägen…
Så en stund efter de kommigt så lyfte en röd trollslända med bud om de två resenärerna, och att de ville ha en eskort till ett tryggare ställe i Gräsfolkets land, och satte kurs mot Pilbladsriddarnas fästning…

Så fick vi vid Gräsfolkets gränsstation vänta på de Pilbladsriddare som skulle föra oss, undan från de onda Tistelfolket, till en säkrare plats i Gräsfolkets stora rike.
Vi fick sedan veta, på kvällen, att det bara var de yttre kanterna av riket som var invaderade på allvar av Tistelfolket men att deras utvalda krigare på sina förfärligt fasansfulla Dyngbaggar kunde komma ganska långt in i landet. Tistelfolkets ryttare brukade också, med vissa mellanrum, göra raider in i det fridfulla landet…

Nästa dag så kom vår eskort av Pilbladsriddare, dom var fem styckna och alla red på var sin gul Nyckelpiga som glänste i solen och efter sig så hade dom en humla som bar deras mat, extrakläder osv.
Pilbladsriddarna var stora, långa och ståtliga för att tillhöra Trädfolket, som Gräsfolket delade landet med, och dom var klädda i rustningar av pilbark (precis som vakterna vid gränsstationen) samt hade hjälmar av starka vasstrån vars topp vajade i vinden.
Varje soldat bar dessutom ett svärd av vässat gräs och en båge som var gjord av en liten bit från en vasstjälk som delats flera gånger för att få en så lätt och fin båge som möjligt.
Solstjärna lade också märke till att bågsträngen var av en fin bit ormbunksfiber som var böjlig och lätt att spänna.

Med vårt sällskap av Pilbladsriddare så fortsatt vi vår färd och när vi närmade oss en by, i skymningen, så såg vi en spinkig Gräspojke som vallade sin flock av Bladlöss tillbaka till sin fålla för att mjölka dem…
I byn så övernattade vi på ett värdshus av prima kvalité: De hade flera mossmattor på golven och fina spindelvävsgardinner, med vackra mönster på, som hängde framför fönstren och en stor säng med stoppning av bommull och ett skönt täcke av vävt gräs…

Nästa dag, efter en underbar frukost, så fortsatte vi vår färd och på förmiddagen så blev vi attackerade av en skock fruktansvärt hungriga fästingar som hade allierat sig med de listiga Dyvättarna som red på dem och svingade sina vassa vapen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *