Pysslingen Solblommas äventyr del 1: kap. 2

5 oktober 2007

I striden som följde så blev en gul Nyckelpiga herrelös och vårt tappra lilla packbi nedslaget och uppätet av en förfärligt fasansfull svart Fästing innan någon hann hindra den…
Efter att dem återstående Pilbladsriddarna hade dödat den fruktansvärda Fästingen, genom att hugga huvudet av den med ett vässat grässvärd, sedan så försökte vi rädda vår illa medfarna packning…
Efter en snabb genomgång så fann vi att en del av våra extrakläder var förstörda och att vårt dyrbara tält hade fått en stor reva på ena sidan, troligtviss så var repan gjord av den fruktansvärda svarta Fästingens ena ben.
Och då stod vi utan ett packbi och utan något packdjur alls men vi fick sådan tur var använda den humla som Pilbladsriddarna hade med sig och fraktade sin egen packning på.
Vi fick även lära oss att humlan hette Bosse och att den var snäll och foglig samt att inte gjorde en fluga (om flugan inte hotade den, det vill säga!) förnär.

Sedan så fortsatte vi, även om vi var mera försiktig nu, på vår färd efter att ha vilat oss en stund från den hemska attacken.
Resten av dagen var händelselös och vi tog oss fram mera vaksamt än vanligt och övernattade, i och med att vi inte han fram till någon by, därmed i tält. Vårat tält försökte vi laga lite provisoriskt och det gick inte så bra.
Eftersom det var en ganska kall natt så vi kurade ihop oss intill varandra och sov gott, när vi väl lyckades somna, nästan hela natten!

Efter flera dagars vandring, soldaterna lämnade oss dagen efter överfallet, så var vi framme vid en by som var bebodd av Trädfolket och som naturligtviss låg i överdelen av ett träd. Det var många, och ganska breda, trappsteg för att ta sig upp till den närmaste grenen på eken. Efter att vi hade gått uppför alla trappsteg så vilade vi oss en stund och fortsatte sedan vår vandring via bladfiberstegar, med rep av bladfiber och pinnar av trä, och hängbroar som var byggda på ungefär samma sätt som bladfiberstegarna. Fast det var det eklöv istället för träbitar där man gick…
När vi äntligen hade kommit upp till byn som låg i toppen av trädet, vilket tog oss åtskilliga timmar, så vilade vi och njöt, eller var livrädd, av utsikten vi hade framför oss.
Vi lämnade även in vårat tält för lagning i byn och fortsatte nästa dag när tältet var lagat. I byn så sade de oss att det var bara en halv dagstur kvar till gränsen till Älvafolkets land.

Nästa morgon så fortsatte vi vår färd och kom vi fram till änden av Gräsfolket, och Trädfolkets, land och plötsligt så kom vi med ens in ibland träden i den Stora älvaskogen med sina gigantiska träd. Träden som stängde ute en hel del solsken med sina lövtäckta grenar och det fick allting att kasta långa, kusliga skuggor överallt man tittade och bakom sig så såg man en stor slätt av gräs som badar i solsken breda ut sig medan om man tittade framåt så hade den till synes stora vägen bara blivigt som en ytterst liten stig bland dem ofantliga träden…
Så det var en aning läskigt att komma från fullt solsken in bland dessa ofantligt gamla och orörda skogar som markerade gränsen till Älvafolkens land.

En bit inne i skogen så stötte vi på en grupp Älvor som svävande fram till oss på sina fladdrande, trollsländelika vingar och frågade vilka vi var och vad vi kommit hit för att göra. Med sina klara, silverklingade och lite flöjtliknande röster som liknade ljudet av det vackraste klockspel av silver, och det tillsammans med en ensam flöjt som ljuder i bakgrunden, vi någonsin har hört så det är inte så förvånande att de lyckade förvirra oss en del.
Deras vackra röster fick oss lite ur balans och medan vi svarade på deras frågor så lade vi märke till att deras kläder var vävda av vackert siden som följde Älvornas rörelser när de gick, eller svävade fram på sina tunna, nästan genomskinliga vingar.
När fler och fler Älvor började samlas kring oss så kändes det lite som att titta på en blomrabatt: I denna skog med alla dämpade färger så lyste Älvorna, med sitt glittrande skimmer som det nästan alltid står runt Älvor, liksom upp hela skogen och deras vackra kläder med alla klara röda, gula, rosa, gröna, blåa, lila och violetta färger som påminde om en blomsterrabatt som rörde sig så man nästan blev yr när man tittade på alla Älvorna på en och samma gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *