Pysslingen Solblommas äventyr: Utfärden till Älvadrottningens palats, del 4

9 november 2007

När vi väl hade vaknat så försökte vi orientera oss tillbaka åt det håll vi kom men hittade inte någonstans så där var vi nu: Törstiga, kalla, dyblöta och inte hittade någonstans i den stora Älvaskogen…
Så vi försökte att gå någonstans och sent på eftermiddagen så kom vi äntligen fram till Älvornas by där vi fick mat och husrum på värdshuset och satte oss så nära brasan vi bara kunde och satt där och huttrade…

Nästa dag så hade vi båda dragit på oss en ordentlig förkylning båda två så det blev en bedrövlig vecka då vi hostade, snorade så det var helt förskräckligt…
Så hade vi blivigt nästan helt friska och kunde äntligen fortsätta vår färd mot Älvadrottningens palats. Älvorna sade att palatset låg i hjärtat av Älvarikerna en veckas vandring bort så vi hyrde en guide av den sorgliga pengarest vi hade kvar och så fortsatte vi vår vandring mot Älvadrottningens palats.
Vi fick sådan tur var låna en Fjäril, av den snälla guiden och Fjärilen hette för övrigt Tuva, för att frakta vår packning på och nästa dag så hade vi kommit in i den riktigt täta skogen med sina Jätteormbunkar…
Dom gigantiska träden med sitt täta bladverk som tillsammans med ormbunkarna effektivt kvävde det lilla solljus som fanns innan vi kom in i den stora ormbunksskogen så tillslut så vandrade vi i totalt mörker men sådan tur var så hade den kloke guiden med sig, på Packfjärilen Tuva, några magiska kulor som har den förmåga att glöda i mörkret som vi använde under rasterna.
Så efter några timmars vandring i totalmörker var det skönt att få lite ljus. Totalmörkret avbröts bara lite då och då av någon strimma ljus som letade sig ned genom den stora ormbunksskogen och så fortsatte det att vara i fem dagar till vi halvsnubblade ut ur den stora ormbunkeskogen…
Med ögonen halvslutna på grund av det plötsligt bländade ljuset efter allt mörker så försökte vi se oss om kring och det kändes skönt att ha solljus som lyste på en istället för halvmörker runt om en i all evighet…

Nu när de vant ögonen med det starka ljuset så satte dem av igen…
Vid middagstid så närmade dem sig Älvadrottningens palats. Det märktes eftersom det var flera stora byggnader vid sidan av vägen och stora inhägnader fulla med stora vackra Fjärilar i alla tänkbara färgvarianter samt stora humlor och bin.
Dessutom så fanns det flera vakttorn bland den stora svampmassan som kantade vägen en bit efter Ormbunkeskogen och de var ofta förlagda i dem skivlingssvampar med stor hatt och smal, ihålig fot…
Det fanns också en del inhägnader längre bort, vid utkanten av Älvapalatsets marker, där man förvarade Bladlöss och Jättemyror.
Sedan så såg vi palatsmuren dyka upp bakom en krök…

En stor yttermur som reste sig framför oss vilket fick oss att bokstavligen tappa andan. Bara muren, med sina jättelika torn på regelbundna ställen, utstrålade makt och rikedom lång väg och från dess höga tinnar kunde man se miltals omkring i nejden…
Palatsmurens ytterväggar var byggda av bastanta vasstrån i flera lager och på dem så såg vi ett myller av vakter och i var och ett av tornen så såg vi en flagga med den kungliga Älvafamiljens vapen som var avbildat på dem…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *