Raiden del 2

9 juni 2008

Sedan minns jag då operationen planerades, i samma stora sal, fast att en del av stengolvet hade förvandlats till ett enda stort bord, på vilken kartor och diagram låg utspridda.
– Så, sade Saran, som faktiskt alltid ledde ett uppdrag själv.
– egentligt våra uppgifter så är garnisonen exakt niohundratjugo soldater, om man inte inberäknar de nya rekryterna, då blir de lite fler en ett tusen. Förläggningen finns en vi den östligaste muren. Befolkningen däremot är inte till större fara.
Saran pekade med en stav på en gigantisk karta.
– Här, här är hamnen. Den bevakas på dagen av ett hundra man, men på natten med hundrafemtio. Hamninloppet är format som en ring, vid utgången på murarna står det fyra stridstorn. Varje har en larmanläggning, så se upp med den. En grupp ska infiltrera staden innan, och på den utsatta kvällen tysta vakterna, och släppa in vår flotta. Efter hamnen börjar den nedre staden, där de fattiga lever, de är det ingen ide att slösa kraft på. Men också där, vid det ”Lilla torget” finns ingångarna till katakomberna. Vi har en karta över dem också som en del kommer att få studera. Alltså, det är en viktig strategisk punkt, där kan vi sätta upp ett provisoriskt högkvarter, och därifrån kan vi skicka fram grupper genom underjorden.
Längre upp kommer den ”Högre staden”, med de stora magasinen och de rika boningarna. Där på bakgårdarna finns likaså utgångar till katakomberna. När trupperna är där är det full tillåtelse att plundra. ”Varorna” tas sedan hand om understödstrupperna. Sätt också upp värn runt den stora vägen och torget, för att täcka vår reträttväg. Sedan kommer slottet.
Det är stort, en fjärdedel av staden. Längst borta vid de nordliga murarna. Borgen är uppbyggd av tre nivåer. Yttre skyddsvärnen, inre skyddsvärnen, och citadellet. Det är den klassiska stilen. Hälften av garnisonen vaktar slottet på natten. Stegar ska förs fram till murarna samtidigt som eldbomber kastas upp på murarna. Vakterna i panik, de elimineras av våra grupper. Hälften fortsätter över broarna, och öppnar portarna, medan den andra hälften tar sig ner på borggården och ta sig an byggnaderna och de yttre portgångarna. Huvudstyrkan strömmar in och tar sig till citadellet medan de mindre grupperna eliminerar resten av vakterna.
Själva fästningen stormas med änterhakar, och brandbomber. Där upprepar vi proceduren. Nu tar våra uppgifter slut, så där får vi improvisera. Slå ut de flesta rummen, fursterummet helst också och ta er sedan ner till skattkammaren. Döda vakterna, och genomsök dem efter nycklar, ifall ni inte finner några ta fursten till hjälp. Öppna skattkammaren, och ta allt ni kan ta med er. Men Ondskans öga ska ni absolut ta med er.
Men vi har glömt förläggningarna. Några grupper tar sig dit genom den ”Övre staden”, SAMTIDIGT som torget säkras, och bränner ner lägret. Då elden syns inledds anfallet mot borgen
Efteråt samlar ni ihop alla trupper och retirerar längst torget och de stora vägarna. Alla tar sig ner till skeppen och vi flyr ut ur hamnen. Sedan landstiger vi några sjömil åt öster, och tar oss upp för Stålgrå.
Grupperna är så här: Grupp A, femtio man tystar hamnens försvar. Grupp B, femhundra man i huvudstyrkan, landstiger och röjer upp vägen. Grupp C, den näst största gruppen, på tvåhundra man som ska öppna portarna på borgen och följer med B. Grupp D, hundrafemtio man, de kommer att ta kontrollen över katakomberna och sedan bränna förläggningen. Grupp E, hundra man, understödsgruppen, ni ska upprätta Högkvarteret och reträttvägen samt barrikaderna. Samtliga kan också plundra.
Ja, så var det. Jag var medlem i grupp A, de som skulle infiltrera staden. Jag, Maksim Duan och fyrtio andra Reginer väntade här i Dun-erdad, på kvällen då vi skulle utföra vårt arbete. Men nu var det middagsdags och alla roade sig så gott de kunde på barer och spelhålor. Vår ledare Neis Kirat hade upprättat sitt kontor på våningen över den svarta tunnan, varifrån han hade utsikt över gatorna i den Nedre staden. Alla femtio befann sig i området, och en inföding skulle kanske tycka att det var lite underligt med likadant klädda män i svarta mantlar som strök omkring i staden.
Jag gick ut genom dörren till värdshuset och fick kisa mot det starka ljuset utomhus. Det var en enorm kontrast mot värdshusets dunkel. Men luften var som vanligt inte så bra. Vid kanterna på vägarna stank avskräde som hade kastats ut genom fönstren. Grisar rotade omkring i det och hönor sprang ibland under fötterna på folk. Det var en högst vanlig dag. Jag stod där och funderade på vad jag skulle göra härnäst, för man kunde inte bara sitta inne fram till kvällen. Tanken om att gå ner till hamnen verkade lockande, så jag begav mig ditt.
Hamnen var som sagt formad som en halvcirkel där fartyg kunde komma in genom en liten passage. På murarna stod det vakttorn, där det då och då visade sig soldater vilka gick sitt skift. På kajen arbetade sjömän på sina fartyg, lastade på eller ur sina varor eller slet med att få upp sina segel. En intressant detalj är att sjömän som hyrs av människornas handelsflotta nästan aldrig är människor, det är väldigt mycket halvtroll och gnomer bland dem. Jag slog mig ner på några fraktlådor och beslöt att invänta kvällen.

Då solen började blir röd och började försvinna reste jag mig upp och såg mig omkring. Vaktskiftet hade redan blivit utfört och hundrafemtio soldater patrullerade murarna. Jag smög tyst iväg till Grupp A’s mötesplats, ett av magasinen i hamnen. Ditt var det inte långt och då jag var framme så var redan vår grupp samlad. Efter att ha viskat lösenordet i en springa i dörren så hamnade jag i magasin 3, där Reginerna satt utspridda på lådor och med Neis i mitten.
– Då var vi alla samlade, sade vår ledare.
– snart har solen nästan gått ner, och då börjar vi. Vår flotta ligger utom synhåll för vakterna, men den finns. Då vi börjar delar ni upp er i två grupper, och tar varsin sida av ”cirkeln”, tystar vakterna på murarna och dränker ner vårdkasarna med vatten för säkerhets skull.
-Men de är två gånger fler än vi, vad ska vi göra med resten? Frågade Reginen Alexis med rynkad panna. Alexis var min bäste vän i brödraskapet, och vi hade hållit ihop de år som vi var medlemmar.
– Det är enkelt, några av er får låtsas att det är bråk vid magasinet, och vips, de flesta vakter är på väg dit och hoppas få skinna sina offer på böter. Neis talade nästa alltid med ironi i rösten. Ni stänger dörrarna och vakterna sitter fast, och för säkerhets skull kan ni hota dem lite.
– Bra, svarade Alexis lättsamt, som om han låste in soldater varje dag.
– Då vet ni, och tiden är redan inne. Dela upp er! Kommenderade Neis och vi delade snabbt upp oss i två lag tjugofem Reginer.
– Ut!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *