Raiden del 3

9 juni 2008

Vi öppnade dörrarna och gled ut i natten, samtidigt som vi plockade fram våra armborst och knivar ur kapporna. Vi är trots allt lätt infanteri, det är huvudstyrkor som har riktiga rustningar och alla tillbehör.
– Duogil, Julain, ni stannar här och fixar oljudet, vi andra gömmer oss längre bort, sade Neis, och två reginer med armborst nickade och ställde sig vid väggen.
Vi andra smög bort mot några andra byggnader, som nu nästan var helt svarta i skuggorna. Snart hörde det skrik och slagsmål från magasinet, och inom några minuter hade många av de dumma vakterna rusat ditt och hamnat rakt i magasinet och där de blev inlåsta.
-Utmärkt! Viskade Neis, och sade sedan;
– nu gör ni ert jobb.
Jag, Alexis och några andra sprang iväg över muren som skyddade hamnen. Jag hade min dolk uppochner, så att hugget skulle vara effektivare. Där, en vaktpost stod vid bröstvärnet och såg ut mot havet, för sista gången. En regin smög tyst fram bakom honom, slöt armarna om soldatens nacke och drog åt. Vaktposen föll ihop utan ett ljud. Vi fortsatte längst muren i mörkret då en regin viskade;
-Fyra vakter på väg hit!
Vi kröp ihop bakom ett torn. En fackla kom närmare och fyra soldater gick förbi, utan att märka oss.
Fem reginer sprang fram och stack ner sina knivar i soldaternas halsar. Blodet sprutade, och med ett svagt gurglande föll kropparna ner.
En Regin smög sig in i tornet, och återkom snart, vilket bevisade att det var obemannat. Vi fortsatte lika tyst och lyckades tysta alla soldaterna innan de hann skrika. Vid hamninloppet stod det en ensam vakt brevid vårdkasen. Nu var det min tur, och jag smög försiktigt fram, drog en kniv, och skar halsen av soldaten. Blodet strömmade ner på mina händer, då jag släpade kroppen mot kanten och vräkte ner den i det mörka havet. Alexis snappade åt sig en spann med vatten och hällde ut den på bålet, samtidigt som en annan tände en fackla och ställde sig med ansiktet mot den andra muren. Han viftade med blosset, och vi fick svar i form av ett litet ljus. Allt väl!
Nu vände reginen sig mot havet och viftade med facklan ovanför sitt huvud. Det var signalen till flottan. I tystnaden som följde fick vi vänta, och det kändes väldigt länge. Men äntligen kunde man höra årslag och mörka siluetter började visa sig vid hamnen. Våra galärer var väldigt bra balanserade, smala och lätta att manövrera på både hav och grunt vatten. Nu var seglen borta och de gled in på bara sina åror. Ett skepp lade till vid kajen, ett annat, fler och fler gled ut ur mörkret. Min grupp rusade längst muren ner till kajen och mötte våra trupper. Ur båtarna hoppade fullt rustade krigare med armborst, sköldar, svärd och yxor. Snart var grupperna A, B C D, och E samlade. Tusen man började röra sig in i staden. Facklornas sken fick våra skuggor att kusligt dansa på fasader då vi sprang mot det lilla torget. Efter några minuter var vi där, och den lilla ”armén” började vräka upp stora luckor i marken för att blotta katakomberna. Grupp D försvann till hälften ner i hålorna, och understödsgruppen gjorde sig redo att bygga barrikader.
Huvudstyrkan rörde sig vidare genom den Nedre staden tillsammans med de andra grupperna, medans försvarsvärk började uppföras här och där. Nu var vi vid den Övre stadens gräns, och nu lyftes vapnen på allvar. Jag och mina kamrater rusade mot ett till synes välbärgat hus och stannade till vid porten. Den var av träd så några reginer vräkte sig mot den, och sparkade sedan in den. Jag tog ett språng in och fällde en dräng som hade kommit för att se vad som hände. Reginerna vällde in och braka igenom rummet. Jag och Alexis sprang med våra dolkar i högsta hugg in i köket. En tjänsteflicka skrek i högan sky, men jag tog ingen notis om det. Jag knuffade henne hårt i bröstet så att hon föll i marken, och attackerade ett skåp.
Krasch! Skåpsdörren slogs upp och jag såg in i det. Porslin, bara en massa skräp, eller vänta, jo en fin bägare av guld! Jag slet ut den och fortsatte till nästa rum. Eldstaden, vacker inredning och bra kvalitet. Alexis rusade förbi mig och tog upp mattan från golvet och började rulla ihop den. Jag däremot vände min uppmärksamhet mot en staty, som jag tog under ena armen och ställde ut i köket. Fler reginer hade börjat rensa rummet och ljudet av sönderslitet material fyllde luften. Jag sprang vidare till hallen, uppför en trappa och befann mig på andra våningen. Tre dörrar. Vilken ska jag ta? Jag valde den till vänster, och efter två sparkar så slogs den upp. Nej! Barnkammaren! En unge på fyra år som skrek och en tonårsflicka som bara stirrade på mig. Ett kap ändo. Jag gick in utan att ta notis om leksakerna som jag krossade och slog ner en byrå. Den var fylld av klänningar och andra onödiga saker, men också en liten ask med smycken! Lite bättre. Jag tog upp den, gav flickan ett elakt leende och gick ut ur rummet.
Ut ur en den andra dörren störtade Alexis ur med famnen föll av mattor och tyger, vilt skrattande. Jag slet upp den sista dörren och befann mig i ägarnas sängkammare. Herr och fru Plundrade vågade inte heller göra motstånd då jag vräkte omkull deras saker. Aha! Under sängen fanns en kista. Jag böjde mig ner och drog ut den. Den var riktigt tung så jag fick släppa den nerför trappan där den landade relativt oskadd.
Med det som de hade plundrat vällde reginerna ut på gatan, från alla håll där de hade varit. Vissa var helt nertyngda av gods som de släppte ner på gatan där de togs han om av understödet. Min grupp fortsatte med huvudstyrkan uppför gatan till torget och bröt sig då och då in i några hus. Ett förråd var väldigt lockande och grupp A och några rustade reginer tog sig fram till det. I staden var det panik. En krigare med yxa gick lös på dörren och slog fler gånger hål på den innan den rämnade. Några dumdristiga vakter sprang skrikande ut mot oss, men blev bokstavligen slitna i stycken. Men en reg-in hade också fallit. Vi bröt oss snabbt i magasinet och beskådade av vi hade och hämta. Högar med kistor, kläder, statyer, speglar och annat krafs låg utspridda överallt. Jag tog upp en byst av människornas före detta kejsare Vidar, slängde upp en konstrikt gjord matta på axel och en sköld under armen och rusade ut i natten där jag lade ner allt på gatan. Mer gods bars ut, men det avbröts då en svärm med pilar dräpte några reginer. Gruppen tittade upp och upptäckte några vakter som sprang mot dem. Armborst avlossades och soldater föll med skrik och stönanden.
In i byggnaderna igen, sparka upp dörrar, slå ner försvarare och ta så mycket man orkade bära. Reginerna bada i svett och deras ögon sken av grym glädje. Jag pustade djupt då jag bar ut min tionde kista med guldmynt, och tittade upp mot skyn. Eldflammor slickade himmeln från förläggningarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *