Riket – Inledning

10 februari 2008

Hannous springer upp för den vindlande trappan till Måntornet. Måtte bara Gregorius vara där. Han knackar på dörren och håller andan. Det hörs inte ett ljud där inne ifrån och han börjar befara det värsta. Han lägger sitt öra emot dörren och plötsligt hörds en stämma inne ifrån rummet, ”Hannaous, det är dumdristigt att tjuvlyssna!” Hannaous rycker till och öppnar dörren. ”Mästare.. Ni måste här ifrån. Dranarna har omringat klostret. Kom, fort!” Han visar med stora gester att Mästaren måste skynda sig, men Gregorius gör ingen ansats att ha bråttom. Han suckar bara tungt, och lägger ner papyrusrullen han håller i handen. ”Jaså.. Kriget har alltså nåt hit nu?” Han går fram till fönstret och tittar ut. Han skakar på huvudet och ser på Hannaous. Hannous känner hur de isblå ögonen tränger in i hans själ och han känner hur håret på armarna reser sig. Till sist tar Gregorius sats och säger, ”Du har rätt, vi måste skynda oss!” Han tar sin stav och skyndar mot dörren. Hannaous följer honom genom vindlande korridorer hemliga passager. När dom kommer ner till källaren viner en pil förbi dom och innan Hannous hinner reagera skjuter Gregorius iväg en eldblixt. Sex meter därifrån trillar en svart alv ihop i en rykande hög. De skyndar fram genom passagen men plötsligt rycker Gregorius till. Hannous förstår inte vad det är som fått Gregorius att stanna, men sen ser han. Framför dom står Gijanos, Mörker alvernas ledare. Innan någon av dom hinner reagera, drar Gijanos fram en dolk och sticker ner Gregorius, innan han skrattande går där ifrån. Hannaous sjunker förtvivlat ner vid sin Mästares sida. ”Mästare.. Snälla Ni, ge in upp! Vi behöver dig!” Han börjar be till Rakkel, den Högsta Guden. Gregorius ser på sin lärling och ler. ”Hannaous. Ni behöver inte mig längre.” han hostar till, “Om 3000 år kommer det födas en liten flicka i en avlägsen by i de norra delarna av landet. Hon kommer att växa upp som vem som helst, men en dag kommer hon att möta varelser hon inte trodde finns. Hon kommer att få reda på att hon är Utvald. Utvald att leda kriget mot våra fiender. Ett krig som kommer att uppringa mycket död. Du, Hannaous..Är utvald att tala om hennes öde för henne!” Gregorius hostar till igen och hans röst blir svag. ”Hannaous. Ta min stav, du är nu ledare för Gregoriaorden!” Han ser länge så sin lärling och med en sista suck ser han Rakkel öppna sin famn för honom. Men djup suck, fylld av sorg, förstår Hannaous att hans öde nu är valt. Han plockar upp sin mästares stav och ger sig iväg.
Han tror att världen kommer gå under, men vad han inte vet är att om tre tusen år kommer han att möta en mycket speciell flicka..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *