Rödvåta strumpor

1 augusti 2007

Med doft av regn och asfalt
skingras grändens unkenhet.
Tre steg, fyra steg, ut på trottoar
och mina strumpor blir ack så våta.
Allt under himlen
vars stjärnbilder sakta glider på plats.
Det vaknar snart.
Jag hoppas jag inte börjar gråta.

Mina vänner försvann där borta,
kan inte känna deras själar.
Bara lite längre, måste längre trots
andfådd av skräck och snabbmatsrök.
Jag stannar upp,
flämtar till och hör tunnelbanetjut.
Det vaknar snart.
Jag önskar det vore en Skickerhök.

Mina fötter värker av spring
medan blodet rinner ur nya sår.
Att göra Skyddsritual är lönlöst,
jag är trött och hoppet släckt.
Allt under himlen
vars stjärnbilder etsats på plats.
Jag känner det vaknar.
Jag ber att jag slipper ätas väck.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *