Rollspelskvällen – Del II

25 september 2008

En vecka senare tar syskonen Sandra, Naniel, Flonny och kompisen Märglund upp sitt äventyr igen…

“Var var vi nu, då?” frågade Märglund.

“Ni lämnade ju precis värdshuset och begav er ut på stadens gator och torg..:” svarade Naniel sakligt.

“Är vi i Göteborg eller?” frågar Sandra korkat.

“NEJ!” skrek de andra runt bordet.

Spelet fortsatte…

De tre fantasifigurerna gick ut och när de kom ut i nattmörkret så kunde tydligen Faron och Mörglo se Sava i en rosa regnrock och med en brinnande luciakrona på huvudet.

“Men nej för i helvete Sandra” började Flonny “Sava kan och får inte vara klädd så, detta är ett seriöst fantasyspel och inget omoget struttspel!” Sandra tittade besviket på Flonny och Märglund. “Nähä” frågade hon, ” hur får hon vara klädd då?”

Faron och Mörglo smög sig framåt i stadens dunkla smågator, tätt följd av en alldeles naken kvinna i sina bästa kurvor. År.

Naniel slog satanisk med sina fördömda tärningar (tyckte Flonny) och konstaterade snabbt att Flonny skulle slå på svältskador eftersom att han inte ätit under äventyret. Flonny protesterade vilt och klagade på de andra som inte heller ätit men Naniel påpekade att Faron var en kraftig man som måste äta konstant. Flonny slog tärningarna och Naniel utropade att Faron behövde akut anorexivård för att överhuvudtaget överleva dagen.

Efter Flonny skrikit sig trött över orättvisan i världen så påminde spelledaren honom att han måste slå för alkoholrelaterade skador (då Faron druckit mycket innan förra spelsessionen tog slut) så som eventuell hicka, snubblingar, fylleslagsmål och liknande. Flonny slog tärningarna och det visade sig att Faron tar stora skador där han hickandes ramlar fram på gatorna.

Sandra undrade om hon kunde tjuva något och Naniel föreslog både de silver och andra saker ur Flonnys packning.

Tillslut kom de tre äventyrarna hem till deras uppdragsgivare där de vilade upp sig i tre dagar innan de fick berättat för sig om Zombiepiraternas Magiska Skatt som fanns i ett tempel långt inne i den sydöstliggande skogen.

Under vistelsen i huset innan avfärden ägde rum så behövde Flonny slå skadeslag inte mindre än sjutton gånger. Varav vid två tillfällen Sandra skrikit “Yatzy!!!” och en gång var hon fast besluten att Flonny skulle “gå i fängelse utan att passera GÅ”.

Tjuven Sava, Magikern Mörglo och Den ständigt otursförföljde och nedrackade krigarbarbaren Faron vandrade omkring i skogen vari zombietemplet skulle ligga i.
“Muhaha” ekade ovanför skogen och man kunde höra tärningar skramla till sekunderna innan Faron ramlade ner i en kamouflerad tigerfälla. “Finns la fan inga tigrar i rollspel?!” muttrade Flonny samtidigt som hans gubbe spetsades på en massa vässade pålar.

“Faron har fått benet penetrerat och tungan har blivit genomborrad” förklarade spelledaren och vände sig til Märglund och Sandra runt spelbordet, “Ni måste få upp honom snabbt, annars riskerar Faron att förblöda.”

“Jag använder min levitationsmagi” sade Märglund och slog sina tärningar.

Mörglo utalade mäktiga och underliga ord men inget hände. Faron gnydde till.

“Jaja, jag får la försöka använda min teleport-scroll jag köpte för DYRA pengar å på så sätt få upp dig ur fällan, Flonny”

Mörglo rotade igenom sina tillhörigheter och drog fram en gammal rulle som han vecklade ut och blåste ren från damm. Magikern uttalade återigen en formel med mäktig stämma: “2 LITER MJÖLK, 3 BRUNA EKOLOGISKA ÄGG, EN DISKBORSTE AV BILLIGASTE SORT, HELST ROSA”

“Hehe, fel lapp” sade Märglund flinande, “det var ju inte min magiska teleporterlapp, utan inköpslistan mamma gav mig igår, hehe”

Flonny skrattade åt den ironiska situationen och koncentrerade sig på spelet men ville egentligen helst av allt köra ner Naniels regelbok i halsen på honom.
När Mäglund slutligen lyckats rädda sin kompis så var hans magipoäng uttömda och behövde vila för att återfå dem, så Sava fick rycka in och utföra en mycket akrobatisk förstahjälpen-utövning.

På grund av Farons alla skador var gruppen tvungna att återvända till staden. Gruppen beställde tre rum på värdshuset dem vart på tidigare…

Naniel petade mellan tänderna med sin penna samtidigt som han satt med fingret i näsan och läste i äventyrsboken. Han hummade försiktigt och – som han alltid gjorde – tittade upp på Flonny med jämna mellan rum och skrattade småsatanisk varje gång. Flonny blev arg men han visste att det var precis det Naniel var ute efter så Flonny sa bara tillslut:

“Naniel, sluta leta godis i näsan ditt äckel och kom till saken för fan, vad är det som händer inne i värdshuset?”
Naniel hajjade till när han insåg att de andra hade lagt märke till att han satt och grävde runt i ena näsborren.
“Det kliar inne i huvvet, så jag måste klia därinne. Min läkare säger att det är eksem. Så håll käften om ni inte vill ha min stol över ansiktet!” sade han och höll stolen hotfullt i stolsbenen över huvudet.

“Naniel” började Märglund djärvt, “Vi vet att du inte har några pengar, någon mat eller ens snus, så du behöver inte skämmas över att dryga ut matförådet med snorgubbar” Märglund avslutade skrattandes men tystnade tvärt och pilade iväg under Naniels kropp som kom farandes över bordet. Märglund smet snabbt in på toaletten och låste dörren efter sig och man kunde höra honom sätta sig på toastolen och fnittra hejdlöst.

Naniel, som hade skuttat från sin stol, svävat över bordet och planerat att landa på Märglund, missade soffan helt och störtade istället in med ansiktet före in i elementet brevid soffan. Han skrek så att man kunde tro att han födde barn. Flonny satt dödsförskräckt och tittade på sin bror på golvet. Flonny visste att det lika gärna skulle vara han som nu får ett stolsben inkopplat i ändans kontaktuttag.

Bredvid den stelfrusna Flonny satt storasystern Sandra (som hade två av hennes tärningar i vadera näsborre) och försökte äta en strumpa hon hade hittat under soffan när Naniel gjorde sin kamikaze-attack mot Märglund. Hon spottade ut strumpan ur munnen och petade försiktigt på Flonnys axel som ryckte till och vände sig mot henne med en förbannad min.

“Vafan slår du mig på axeln för?!” skrek Flonny. Sandra tittade på honom och undrade hur hon skulle formulera frågan.

“Flonny, kan du hjälpa mig med en sak?” tärningarna fick henne att låt som en snuvig heffaklump “När jag luktade på tärningarna som låg på bordet så flög dom upp i näsan på mig. så nu kan jag inte andas om jag inte pratar. Kan du hjälpa mig?”

Flonny smällde till henne stenhårt i bakhuvudet så att hennes huvud & ansikte slog i bordet, och tärningarna ploppade ut.

“Sådärja, där fick du för att du slog mig!” sade Flonny och vände sig sillbaka mot Naniel som huxflux svepte en stor leksaksbrandbil på 3 kilo mot Flonnys högra öra. Flonny duckades för slaget, som istället träffade Sandra över munnen så hårt att blodiga tänder flög iväg likt pistolskott.

Samtidigt så låg Märglund inne på badrumsgolvet och skrattade så att tarmarna tömdes och hjärtmuskeln strejkade.

Naniel såg ut som en rabiessmittad minihulk där han stod och spände sina muskler i rent, omänskligt raseri.

Flonny försökte ta kommando över situationen:

“Naniel! Nu slutar du med din grova gruppmisshandel mot oss andra och sitter istället tyst och stilla så att du inte råkar mörda någon på kuppen … okey?” Flonny vände sig mot Sandra som låg medvetslös över golvet:

“Sandra! Nu lägger du av med att lipa, du har ju vart med om – och råkat ut för – mycket värre misshandlingar från Naniels sida. Inget att hänga läpp över” avslutade han och tittade snabbt på Sandras fläskläpp som mer liknade en präktig julskinka än en svullen underläpp.

“MÄRGLUND! Nu tar du några av Naniels starkaste anti-aggressiva tabletter, plus en och annan depressiv, och så kommer du in och sätter dig här i vardagsrummet igen så att vi kan fortsätta att ha en trevlig spelkväll!”

Så satt alla vännerna till bords igen och Naniel fortsatte utsätta Flonnys karaktär för regelrätta gruppvåldtäkter samtidigt som Märglunds och Sandras karaktärer fick erfarenhetspoäng av att titta på vättarnas våldsamma lekar med Faron…

När gruppen äntligen kommit tillbaka till zombieskogen så var klockan långt över halv tre på natten, så de bestämde sig för att sova. Flonny, som var yngst och minst, fick sova på mattan i vardagsrumsgolvet…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *