Sagobrunn

18 april 2009

– Jo det är alldeles sant, sa damen med silverhår och tog min hand.
– Kom med så ska jag visa dig.

Vi hämtade den långa håven med guldnät.
Stigen ner mot skogen svindlade under fötterna.

Av vit marmor var brunnen. Gröndådrad. Några stenar spruckna. Slingerväxterna hade blå blommor.
Hinken som hängde uppvevad var av glas.
Märkligt att den inte gått sönder, tänkte jag.

Hon böjde sig över det mörka hålet, stödd mot den solvarma kanten. Håven ner. Runt några varv.
Upp med en enda snabb rörelse. Plask ner i hinken.

Och jag stirrade förundrad på sagan, slingrande på andra sidan glaset.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *