Sanningens budbärare

10 februari 2008

Sanningens budbärare

Silversvans:

Föraktar du mina käftar bror?
Räds du ej mina vassa klor?
Vem kommer när du kallar?
Vem vinner när vreden svallar?
Hon som biter är nu bortgången.
Lyssnar du ej till vargasången?
Jag är flockens rättmätige ledare.
Kommer du som lögnens förledare?

Enöga:

Bror, för de snabba sprången söderut.
Där ylar hon som var ledare förut.
Hon har bitit och rivigt människokött.
Förgiftat deras blod som nu färdigt blött.
Ett nytt släkte reser sig nu ur människoblod.
De strömmar ur bergets mynning likt en flod.
Dvärgarna kallar dessa nya: helvetespälsar.
De nya lemlästar och dödar innan de hälsar.
Ulvars päls, klor och tänder på människokropp.
Under deras skräckvälde råder inget hopp.
Din ledare är fjättrad och tillfångatagen där.
Biter och förgiftar i vansinnes dåd
Människor förs till henne likt villebråd.
Nej, men nej ingen förrädare är väl du.
Flocken ledare har klarligen ersatts nu.
Inte ligger väl hennes kropp på klippavsatsen.
Nej hon är tillfångatagen i underjordspalatsen.
Vila du nu i trygghet på flockens falska tro.
Men jag vet att du om natten aldrig kan får ro.
Alldeles snart vädrar de nya nordan vind,
men sitt du här i norr dum, döv och blind.

Enöga försvinner med vinden söderut
Den blodiga kampen är långt ifrån slut

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *