Sanningens lögn

25 juli 2006

Månen lyser i nattens mörker,
stjärnorna glimmar, tusentals.
En uggla hoar tyst nån stans,
djupt inne i skogens mörker.

Vita gestalter dansar i ring,
älvor, vars sång är förtrollad.
Tusenskönor blommar i mossans fukt,
eldflugor flyger bland träden.

Löven rasslar i vindens sus,
himlen är klar och vacker.
Aldrig ska denna natt ta slut,
aldrig ska sången förklinga.

Men så gryr morgonen ändå tillslut,
och eldflugornas lågor slocknar.
Med ljuset kommer sanningen fram,
och den viskar de hämska orden:

“Älvornas sång har för evigt förklingat,
tusenskönorna har vissnat i mossan torr.
Ugglan som hoat har för länge sedan dött,
och månen lyser ej på jorden mer.”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *