Silvernos – 2

22 augusti 2005

Väl ute ur baren vänder Neldar stegen norrut, mot den norra stadsporten. Vid porten står två vakter och ser måttligt uttråkade och nästan halvsovande ut och Neldar passerar lugnt dom. Dock hinner han inte gå mer än ett par meter förbi porten innan han hör en röst bakom sig
”Stopp där, herrn!” De båda vakterna har vaknat till liv och kommer nu gående mot honom ”Vad är anledningen till att du lämnar staden”? frågar den ena vakten.
Neldar vänder sig om mot vakterna och himlar med ögonen ”Borgmästaren är verkligen paranoid”! Därefter ler han smått och tittar en av vakterna i ögonen ”Jag följer spåren efter borgmästarens dotterdotters kidnappare”. Säger han med sin lugna stämma ”Som ni säkert vet har borgmästaren anlitat legoknektarna här i staden, jag är legoknekten som fick uppdraget”
”Vi ber så mycket om ursäkt” säger båda vakterna med en mun och stramar upp sig i en stel honnör. ”Varsågod och passera!”
Neldar går lugnt iväg och skakar lätt på huvudet.

Några hundra meter utanför den norra stadsporten finns en mindre skog belägen och det är dit Neldar styr sina steg, då det är där den enda grottan på flera mil ligger. När han kliver in i skogen saktar han ner stegen och tar sig tyst framåt, inåt mot skogens djup. Efter att ha gått så några minuter hör han ett mycket tyst ljud och han stannar upp för att lyssna. När han har lokaliserat ljudet drar han bågen, lägger an en pil, siktar in sig och släpper iväg pilen som flyger iväg i en väldig fart. Sekunden senare hör man ett manligt skrik och ur ett träd hundra meter bort faller en mörkeralv till marken med ett dovt duns. Neldar kastar upp bågen på axeln, skyndar bort till kroppen och böjer sig över honom. ”Död!” Han reser sig upp igen och vrider blicken till en liten trumma som ligger på marken bredvid den fallne mörkeralven.. ”Han hann varna de andra.” Neldar ser sig omkring ”Har inte mycket tid”! Han ser sig omkring ytterligare någon sekund innan han beslutar sig och hoppar upp i det träd mörkeralven föll från. Väl i trädet springer han, smidig som en katt, längs en gren och kastar sig sedan över till det andra trädet, får grepp med händerna om en gren och svingar sig vigt upp. Ytterligare ett par träd passeras på liknande sätt innan han stannar och sitter helt stilla i ungefär en halv minut, lagom länge för att låta fem mörkeralver rusa förbi. När de sprungit förbi och stannat vid sin frändes lik, fortsätter Neldar, på samma sätt som tidigare, åt det håll mörkeralverna kom ifrån.

Efter ungefär tio minuters hoppande och klättrande kommer Neldar fram till en liten glänta med en stor klippsten i mitten, mindre stenar är lagda på ena sidan klippan, som för att täcka en ingång, som troligen leder ner i underjorden. Marken runtomkring är nött och sliten, vilket tyder på att grottan har varit centra för den här gläntan under en längre tid. På ett par grovt tillyxade pallar precis utanför grottan sitter två stycken mörkeralver med värdig min och i kanterna går ytterligare två på patrull. Neldar sitter på huk längst ut på en gren, gömd i lövverket, och studerar situationen. Efter några minuter bestämmer han sig, reser sig upp på grenen och tar ett stort språng in mot mitten av gläntan. När han landat drar han sina kortsvärd och ställer sig i garde mot de två mörkeralver som sitter vid grottan. Ett par sekunder senare har alla fyra mörkeralver dragit sina svärd och ställt sig runtom Neldar.
”Som jag ser det så finns det två möjliga utgångar av detta.” säger Neldar med lugn stämma medan han synar den, till synes, dödliga kvartetten. ”Antingen lägger ni ner era vapen och flyr eller så attackerar ni mig och, om ni har tur, så går någon av er härifrån med livet i behåll”
Mörkeralverna skrattar allihop ett rått skratt och den som verkar vara ledaren tar till orda: ”Du är stor i orden för att vara alv” säger han med väsande stämma ”Säg mig ditt namn innan jag låter genomborra dig”
”Mitt namn är Kapten Neldar, tjänstgörande under general Miral i Örnlegionen” Säger Neldar med ett lugnt leende. ”
Samtliga mörkeralver får en mycket ond blick, ger varandra en menande blick och går sedan, i raseri, till attack.

Innan något annat hinner hända har Neldar ryckt åt sig en av sina kastknivar och planterat den i halsen på en av de anstormande mörkeralverna, som gurglande faller till marken. Bråkdelen av en sekund senare har Neldar vridit sig undan ett svärdshugg från en mörkeralv och blockerat två stötar med sina svärd från de två andra. Medan han blockerat ytterligare ett slag med ena kortsvärdet, hugger han med det andra mot en av mörkeralvernas bröstkorg, som blockerar hugget, men är nu oskyddad mot benet som kommer svepandes mot dess huvud i en snygg rundspark. Mörkeralven raglar bakåt, tappar balansen och faller till marken. Innan Neldar ben landar efter rundsparken gör han en framåtspark i buken på en av de resterande mörkeralverna som tappar andan, sekunden innan ett kortsvärd sätter sig i bröstkorgen på honom. Neldar hinner sedan precis dra ut svärdet och kasta sig i en rullning framåt innan ett dödligt hugg sveper förbi den plats han befunnit sig halvsekunden tidigare. När han är på benen igen har även den han sparkat omkull, rest sig upp och slutit sig till den andre, överlevande mörkeralven.

De båda mörkeralverna närmar sig sakta den alltjämt lugne Neldar med sina svärd höjda. När de endast är halvannan meter ifrån honom går de till attack med varsitt snabbt hugg mot hans hals respektive buk. Neldar duckar under hugget mot huvudet, blockerar hugget mot magen med det ena svärdet, snurrar snabbt runt och trycker in det i ryggen på den ena mörkeralven, för att sedan snabbt dansa undan medan mörkeralven kvidande faller till marken. Den siste överlevande mörkeralven, den som Neldar tidigare sparkade omkull, plockar nu upp sin frändes svärd och riktar de båda svärdet hotfullt mot Neldar. Neldar ler till svar, ställer sig i garde och väntar på att mörkeralven ska agera. Utan förvarning kastar sin mörkeralven framåt och börjar en dödlig serie slag och hugg mot Neldar, som denne parerar utan större problem. När Neldar ser sin chans kontrar han och gör två snabba hugg mot mörkeralvens bröstkorg, båda pareras av mörkeralven som kontrar med att slå ett snärtande slag rakt över Neldar båda händer, vilket får honom att tappa svärden till marken. Mörkeralven ler nu ett mycket elakt leende och skrattar rått innan han åter går till attack med en väldig hastighet. Neldar duckar undan ett högt hugg, går åt sidan för ett annat, blockerar ett tredje med sina underarmsskydd och fortsätter så till han ser sin chans. Mörkeralven gör en stöt mot Neldars bröstkorg, denne snurrar snabbt åt sidan, greppar tag om mörkeralvens underarm och vrider svärdet ur handen på honom. När han sedan har svärdet i sitt grepp gör han ett snabbt bensvep över mörkeralvens båda ben, vilket får honom att falla handlöst till marken.
”Nog trodde jag att De Osynliga skulle bjuda på mer motstånd” säger Neldar lugnt medan han sparkar iväg mörkeralvens kvarvarande svärd
”Din äckliga alv” fräser mörkeralven till svar ”Vad tjänar en alv på att rädda borgmästarens barnbarn?”
”Det skulle en mörkeralv av De osynliga aldrig förstå” svarar Neldar lugnt ”Om du ursäktar mig…”
Neldar sparkar till Mörkeralven i huvudet så att denne blir medvetslös och går sedan fram till grottan där en massa stenar täcker öppningen. ”Jag har inte mycket tid!” Han börjar snabbt flytta undan stenarna tills öppningen är tillräckligt stor för att ta sig igenom.

Neldar tar ett par steg in i den brant neråtlutande grottan och stannar där för att låta ögonen vänja sig. Efter nån minut har de det och Neldar fortsätter inåt i djupet. Efter att ha gått ungefär femton meter in i grottan kommer han till ett plant område som dessutom breddats, troligen för att fylla funktion som sovplats eller liknande. Längs väggarna hänger även ett mindre antal ljusstakar där några matta ljus brinner. I det här s k rummet finns endast två sängar, vars madrasser endast består av lite ruttnande halm. Det enda som inte passar in i den, annars nedgångna och allmänt äcklande synen, är den lilla människoflicka som ligger och sover på den ena sängen.

Neldar ler ett litet leende och går sedan fram för att väcka den sovande flickan. När hon vaknar, sätter hon sig mödosamt upp, sträcker lite på sig, gnuggar sig i ögonen och tittar förvånat på Neldar
”Vem är du?” Säger hon med lugn röst ”Du ser inte ut som de andra med spetsiga öron!”
”Jag är inte som de andra heller” säger Neldar leende ” Jag heter Neldar och är här för att ta dig hem till din morfar”
Den lilla flickan sitter tyst en liten stund, som om hon funderade på något, och säger sedan.
”Neldar, det var ett konstigt namn. Varför heter du så?”
Neldars leende breddas lite och svarar med vänlig röst
”Mina föräldrar tyckte att det var fint. Du förstår, där jag kommer ifrån var Neldar ett ganska vanligt namn” Han tystnar lite och fortsätter sedan ”Ungefär som att ditt namn antagligen är ganska vanligt i de här trakterna.”
”Det vet jag inte riktigt” svarar flickan och reser sig upp från den mögliga bädden ”Jag är den enda jag känner till som heter Adara”
”Jaha, men det ska du inte vara ledsen för. Då kommer folk ihåg dig lättare”
”Jo, det förstås” svarar flickan och börjar gå ut ur grottan. ”Kom nu, Neldar. Jag vill hem”

Neldar går med Adara ut ur grottan, vidare ut ur gläntan, efter att ha berättat att de andra spetsöringarna bara ligger och vilar på marken, och börjar sedan promenaden hemåt mot staden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *