Sista minuten!

25 juli 2007

”NEJ!” skrek Semaul.
Han rusade dit där jag och Heyrra stod, Heyrra hade precis kört in sin dolk i min mage. Mina knän gav vika, Heyrra sprang iväg in i den mörka skogen. Jag satt på mina knän och upptäckte att jag såg allt mycket klarare nu. Jag såg hur ljuset från solen strålade ner i gläntan och de små vita och gula blommorna som täckte gräset reflekterade och absorberade ljuset. Jag upptäckte hur lätt grenarna och löven från de höga träden svajade i den lätta vinden. Hur vinden lekte mellan träden och snurrade ett extra varv runt mig och Semaul.
Vad hände egentligen?
Jag kände hans hand på min axel, jag såg hans ansikte nära mitt. Jag såg att hans läppar rörde sig men jag hörde inga ord komma från dem. Jag lyfte mina händer och tog tag om hans ansikte, sen kysste jag honom.
En sista gång.
Mina händer släppte taget, jag föll bakåt. Jag tittade upp, log och sa:
”Se, mitt hjärta. Se och känn efter vinden. Följ vinden, följ…”
Mina läppar släppte ut en sista suck.
”NEJ!” skrek Semaul.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *