Sjön

1 juni 2007

Dimman ligger tät över sjön.
En smal, nästan osynlig flicka smyger försiktigt ner mot vattnet.
Hon vet att hon inte borde vara där, men hon tycker inte att det gör något om hon bara sitter och tittar på den blanka ytan som nästan inte syns.
Hon sätter sig på en sten och tänker på allt hon gjort den senaste tiden.
Vattnet ser så inbjudande ut, det är som att det har en dragningskraft av något slag.
Hon hör en varning vagt i bakhuvudet, men tänker att en simtur kan väl inte skada.
Eller kan den det?
Utan att riktigt förstå hur det händer vadar flickan ut i vattnet, men det är inte hon som betsämmer. Hon kan ínte göra motstånd mot sin egen kropp.
Plötsligt släpper det som har hållt fast henne.
Vattnet är svalt mot hennes hud.
Just när hon ska gå in mot land igen är det något som drar henne neråt.
Förtvivlat kämpar hon emot, men det blir bara värre.
Ingenting kan hon göra.
Bara känna hur hon sjunker längre och längre ner. Känna att hon inte kan andas.
Ingen kommer någonsin hitta flickan igen. För ingen kommer leta på bottnen av sjön eftersom många är rädda för den.
Den slukade flickan som så många andra.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *