Sju år sjutton år

29 september 2015

Jag är sju år gammal.

Och pappa är min hjälte och mamma min idol.
Jag är sju år gammal och nalle sover med mig på min huvudkudde och jag somnar direkt efter bolibompa och inledningssången är soundtracket till mitt liv.

Jag är sju år gammal och har plåster på knäna för det värsta som sker är att jag ramlar med cykeln och sårskorporna hinner aldrig läka innan dom slits av och nya skapas.

Jag är liten, trygg och dricker hallonsoda alla fredagskvällar och kanske ibland lördagskvällar men borstar alltid tänderna noga efteråt med bamse-tandkräm.
Jag är sju år gammal och sätter upp min barbie-samling i olika positioner och konstellationer, tar en bild, skriver ut och sätter upp på väggen.

Jag är sju år gammal och har en bästa vän. Vi borstar varandras hår och hon flätar fiskbensfläta av mitt långa men jag kan aldrig göra det på henne för jag har inte knäckt koden ännu.
Ensam och med grus i ögonen från Sandmannen står jag i dörröppningen till skolan och går i ettan och läser Bröderna Grimm om och om igen trots att den riktiga sagan om Rapunzel ger mig mardrömmar.

Jag är sju år gammal och odödlig.

Jag är sjutton år gammal och mina hjältar har fallit och blivit mänskliga och mina idoler byts ut varje kvart till något nytt, något rått och något hårdare än det förra.
Jag är sjutton och nalle sover jag bara med på vardagarna för på helgerna är mitt fluffiga gosedjur ersatt av testeronsfyllda pojkar med lite skäggväxt och hår på bröstet och längre ner.

Jag är sjutton och soundtracket till mitt liv är blandningar av hårdrock och poesi-musik i hopp om att någon känner som jag.
Och skrubbsåren på knäna har blivit till gamla, dammiga ärr och får jag sår nu mera är det bara självförvållat och när det går mot midnatt har jag fortfarande inte somnat trots att det är skola morgonen som kommer utan jag ligger vaken någon timme till och vrider mig, vänder mig tills lakanen blivit svettiga och nalle ligger på golvet med huvudet neråt.

Jag är sjutton år och hallonsodan är utbytt till tvåkommasjuttiofem cider med hallonsmak ibland för nostalgitrippar och jag går på fester som slutar med tonårsbrudar som står och strippar.

Jag är sjutton år gammal och har en bästis som fyller sjutton i augusti och vi borstar inte varandras hår längre utan tuperar upp det och får hårspray i ögat innan vi vinglar iväg till fester där drickan ska drickas och cancerpinnar rökas till vi hostar upp våra lungor, spyr upp våra hjärtan på golvet och låter pojkarna trampa på dem.

Och jag går inte längre ettan i grundskolan utan ettan på gymnasiet och vet inte vad jag ska göra med mitt liv eller vart jag ska ta vägen ens efter studenten och får ångest utav bara tanken och springer istället till klotterplanken på knutpunkten, centralstation i Helsingborg och skriver att
”livet är dödsfarligt”

Och vet egentligen inte alls vad jag menar med det bortsett från att jag är rädd för döden när min nära vän berättar att hennes mamma är död och mammor och pappor är egentligen fortfarande hjältar och idoler och på sitt sätt odödliga på något sätt även om jag vet att det inte är rätt att tänka så för när man är sjutton ska men veta bättre. Ja, man ska veta bättre än en sju-åring.

Jag är sjutton år gammal och har gått från odödlig till mänsklig, från konkret till abstrakt och jag har hunnit förlora mig själv i pojkar och deras glittrande ögon och tungor som talar om kärlek, perfektion och ett ”föralltid” som jag så gärna vill hoppas på.
Jag är sjutton år gammal och vill ju egentligen allra mest vara sju år igen ett litet tag till.

Så jag är sjutton år gammal med en sjuårings hjärta i sig.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *