Skogens mörker

13 juni 2007

Bara ett minne från en regnig natt där myter och sagor berättades som ingen hade hört förr.
Då regnet och mörkrets spred glädje i hela byn.
Då det blev ännu mörkare än vanligt för mig, när jag vandrade på min väg bortom all ljus.
Det enda ljus och hopp var mina minnen utav er, stjärnorna som lyste så klart på himlen och månen som färjade alla skuggor blå.

Jag vandrade i mörkret i en evighet utan glädje…
När jag kom till slutet så var det bara en svart skog, skogen var snarare svartare en svartast.
Det var som om det fattades något i skogen.
Jag gick in i skogen, då kändes det som om jag gick i ett evigt mörker. Det var som om ljuset inte hade funnits i skogen.
Jag vände mig om och såg hur ljuset försvann. Det såg ut som om ljuset inte vågade komma in till mig och lysa upp denna svarta skog. Nu kan jag bara se hur en liten ljusspringa lyser.
Ljusspringan lös på en vattenpöl. Jag tittade ned på vattnet och såg mina minnen, såg vad jag saknade…

Nu för stod jag varför det var så svart i skogen.

Jag gick ut ur skogen och såg hur månen log mot mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *