Snarare ett farväl

12 juni 2007

Nu packar jag mina saker för att ge mig av. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag vet inte än.
Det enda jag har kvar av er är minnena utav er. Ni är mitt hopp och mitt ljus på min väg.
Jag kommer att vandra genom regn och slask för att komma fram till denna plats jag söker.
När du läser detta kanske jag redan har gett mig av. Jag kanske redan är framme. Jag vet inte.
Jag kommer aldrig att glömma detta ställe, stället där mina närmaste vänner finns. Jag kommer att sakna alla här.
Om du mitt namn har kvar så kommer du att minnas vem jag var.
Nu reser jag.
Jag ska resa dit där man kan höra hur solen sprider glädje och värme mellan träden i skogen.
Jag ska resa dit, där man kan se hur träden skakar bort den sista snön på sina grenar.
Jag ska resa dit, där jag kan känna lukten av mossan som blivit blöt just under denna dag.
Jag ska resa dit, där jag kan höra hur svaga melodier av fåglarna sprider sin glädje i skogen.
Jag ska resa dit, där jag kan se hur alla växter skiner så fort de känner solens värme.
Jag ska resa till ett ställe där man blir älskad för den man är.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *