Sorgens Klippa del 1 : Tidspendlaren (utdrag)

21 januari 2015

Barmarken låg framför honom, med tätt sittande stensamlingar och grupperingar med träd, bestrött med naturens alla färger och former. Enorma stenblock stod likt gråa och tysta monster som vakade över det bleka naturgolvet.
Det var tidigt på morgonen och en lätt dimma låg över landskapets konturer. Över hela härligheten lät morgonsolen kasta sina brådmogna röda band. Dagen började bräcka upp och allt liv som legat i dvala över natten, började nu sakta att återhämta sig.
Elias Storm skyndade framåt, inget fick ligga i hans väg för det han nu höll på att utföra. Trots att det var så tidigt på morgonen hade han redan varit uppe flera timmar för att förbereda sig. Elias vågade till och med på sig att tänka efter på vad som skulle kunna hända om inte dagen gick som han önskade.
Nu var ynglingen i alla fall på jakt, sökandes efter ett villebråd där ute nånstans. Genast hade kampen tagit fart och han hade fått duktig med konkurrens från början av dem andra fem jägarna.
Elias spegelbild skymtades förbi i en stilla vattensamling framför honom; det vänliga, men bestämda ansiktet stirrade tillbaka. En båge hängde över höger axel och ett koger full med pilar hängde i ett brett bälte runt midjan. En dolk fanns där också, hängandes vid jägarens sida.
Då skymtade Elias konturerna av den varelse han så var på jakt efter. Innerligt hoppades han på att ingen annan hade sett djuret. Dimman lättade upp mer och mer, men det skulle krävas nästintill full sikt för att få fri lejd för bågskytte. En röst väste just då mot Elias i den stilla luften.
”Försök inte!” Elias fräste tillbaka mot den andra jägaren. ”Jag ska segra denna gången Yoan, det kan du ge dig slå dig på!” Elias hade knappt fått fram bågen innan en pil hade avlossats mot bytet. Ett tjut hördes, men inget fällt djur fanns att se någonstans.
”Jäklar!” vrålade Yoan ilsket. Djuren som var i närheten försvann utom synhåll när rösten förbannade luften. Hans vredgade blick bet sig fast på det fyrbenta djuret framför, och han fick raska på stegen eftersom varelsen tog snabba steg. Den här ska bli min!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *