Spökstigar

16 december 2008

I

Jag har ett spöke i mitt rum,
en tårdrickare
som byggt bo i väggarna

Jag driver min frigörelse
med mitt enda vapen,
stänger av elementen
och klär av mig naken
(inga tårar att dricka i minusgrader)

En kylans sömn,
likt törnen sticker den i huden
Hur högt kan de växa
när Törnrosa inte vaknar

II

Andra nätter
är det fingrar och väggar
Marorna och deras svartögda döttrar
deras blinda söner
fingrar och vingar

Bakom ögonlocken
revor i rött och svart
I taket växer de bevingade snabbt

III

Andra nätter

Jag drömde att bergen sprack
när jag dansade
Fjäll föll från mina bara fötter;
skimrande båtar för de landlösa

Skuggorna rinner ut ur skogen
när jag går förbi
Färgade av hjärtslag
en efter en

IV

Andra skymningar
Rutorna spricker när
natten kryper uppför betongen

Fingrar på fönsterblecket
drar i osynliga linor

Kom ut, kom in

Jag frågade Ormen
Han hade inget att erbjuda

V

Kalla små fingrar
leder mina steg
över orörd mark

Smygande grå moln
i höjd med munnen

Jag behöver en vind
som kan blåsa bort
skriket som bott
en månad i min hals

Detta är stormlöst land
Detta är ljudlöst land

Det var synlöst land
tills jag skymtade andra
bakom dimmans draperier

Vi är många som vandrar i det grå
manade framåt av kalla små fingrar
och aldrig korsas våra stigar

Hösten 2007, men delar av texten är ännu äldre. Första och sista versen skrevs som separata dikter först.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *