Stearinmannen

7 april 2011

Utan att veta varför kände han sig varm. Med livets flammande låga brinnande i håret förnam han allting så mycket klarare. Han såg ljuset, omgivningen och mörkret på ett helt nytt vis. Bara för ett kort, suckande ögonblick sedan hade han känt sig omedveten, ja, han var inte ens medveten om det. Han hade kanske funnits där hela tiden, utan att själv ha lagt märke till sig. Men nu. Allt hade förändrats.
Denna nya insikt hade gjort honom upplyst, bildligt såväl som bokstavligt. På alla sätt.
Och … det här med värmen. Den bestod, framhärdade, spred sig. Smittade, till och med flödade. Ja, det rann om honom. Synd att foten hans förblev kall. Den frös han om. Det hade han säkert alltid gjort, resonerade han, även tidigare, under sin omedvetna existens. Han kunde varken bevisa eller motbevisa detta påstående, det var han fullt medveten om. Nu, i varje fall. Inte förr. Inte heller ville han återgå till omedvetenhetens töcken. Den där värmen spred en sådan behaglighet, trots allt. Och ett upplysande ljus.
När han tänkte efter lite till kunde han se hur universum – ja, han kallade mörkret bortom det nyupptäckta ljuset för det – på något märkligt expanderade, ändrade form i exakt harmoni med ljusets erövringar. Ljuset, det han ville kalla världen. De båda sfärerna verkade i ett slags symbiotiskt parförhållande, i ett givande och ett tagande.
Yttre påverkan, en osynlig makt, fick ljusområdet, världen, att fladdra till en aning, och där, ja, där fick han se något som liknande honom själv. Lång, smal, ståtlig och ståndaktig. Men i ett fullständigt mörker. Inget ljus ovanför den omedvetnes huvud, ingen livslåga i hans hår. Ljuset gav vika, för med ens uppslukades den ståndaktige geliken av universums totala, svarta täcke, utanför världens upplysta gränser.
Även om värmen gav skön lindring åt hans frusenhet, och den rinnande hettan spred sig med obändig energi genom hans fulla längd, så började han känna sig ensam. Det här med upplysning, en tung börda för en ensam man som han.
Varför frös han alltjämt om foten? undrade han, irriterad.
Hans upplysta värld fladdrade till en andra gång och bringade åter ljuset till hans ståndaktige kamrat där borta. En verkligt ståtlig gestalt, nu nästan längre än han själv. Ja, faktiskt, längre. Ljuset nådde inte ens kamraten till håret.
Omedveten om det förut, i den tilltagande hettan slog det honom att han med visshet kunde minnas hans hår. Var fanns hans hår?
Han kom aldrig att återse sin långe kamrat, vilken han i det här skedet förblev ignorant om, eller helt hade glömt bort.
Åh, vad skönt. Värmen nådde hans fot, fast … den började besvära honom. Inte foten, utan hettan. Det hade varit behagligt så länge, men det njutbara, lindrande, försvann, avtog, ersatt av plåga. Och denna flod, som oupphörligen rann av honom. Hettan förtärde honom.
Nej, det var bättre förr, insåg han. På den tiden då han stod där, omedveten, oupplyst om allt. När han stod omgiven av, och inbäddad i, universums svärta. Förvisso en tråkig svärta, en händelselös tid utan horisont, mörk och kall. Eller? Hans medvetande sviktade, vacklade, fladdrade. Visst var det väl så det en gång varit? Han visste inte längre. Vilket kändes skönt. Det omedvetnas töcken anlände, lindade honom i ett rus av befrielse, av lättnad.
Men hettan – han stod inte ut längre. Han smälte av den, hans hela jag förgicks.
Livets låga sprakade till och flämtade i hans hår. Ett rop på hjälp. Hans bleka, en gång så ståndaktiga lekamen antog en otydlig skepnad, även om han kunde känna hettans överväldigande krafter gripa om honom. Den omgav honom överallt, hade stigit honom åt huvudet på något vis. Över huvudet. Under huvudet. På, över, under och bortom foten. Överallt.
Skönt. Värmen avtog en smula. Minsann, växte sig inte mörkret större? Eller blev ljusets, ja, världens, omfång mindre?
När hårets sista gnistrande låga falnade och slocknade, utsuddad av det uppslukande svarta, kände han sig lugn igen. Frånvaron av ljus gjorde allt svalt och skönt. Han var äntligen omedveten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *