Stridsmagin

6 juni 2007

Stridsmagin den ringer,
på slagfältet så tyst.
Där står en ensam trollkarl,
i sliten trollkarlsrock.

Han reser sig så sakta,
han har ett våldsamt sår.
Han svajar där i gräset,
han svajar där han står.

Men plötsligt får han se mig,
i stridsmundering grå.
Hans ögon skiftar snabbt färg,
från blå till dödligt grå.

Och från hans fingertoppar,
det sprutar ut en eld.
En eld som är så het,
denna ljumma sommarkväll.

Och elden gör mig galen,
för den är kusligt svart.
Och svart blir också döden,
när döden tränger på.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *