Sulfiden

22 november 2006

För människors blickar ej synlig
jag spelar runt knutar och fönster
Av sunnanvinds svalkande fläktar
jag formar figurer och mönster

Jag följer glatt årstiders vandring
om vintern jag rimfrosten spinner
Och genom min närande andning
om natten din lägereld brinner

Till månskenets ljusspel jag dansar
i sovande ängder och lundar
Jag sjunger en visa om vinden
till barnet i bädden som blundar

Och ilande pustar jag ger dig
jag blåser dig skojfriskt i håret
I munterhet, fägnad och narrspel
går vindälvans dans hela året

Du kan mig ej få eller fjättra
fastän du så innerligt önskar
Ty vet – jag är frigjord som fågeln
som livet som sjuder och grönskar

Men ändock jag finns alltid hos dig
med brisen jag ger dig min hälsning:
Att vindarnas lekande älvor
är mänskors och kreaturs frälsning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *