Sviken

3 december 2006

Fjäril flyg, du underbara,
flyg i frihet, ej i snara,
lyssna ej till narrens röst,
ty i falskhet finner du ej nån tröst.

Fjäril flyg, du glädjerika,
låt ej vinden dina vingar svika,
luras inte ner i träskets tjära,
låt aldrig någon komma dig för nära.

Låt aldrig någon dina vingar låna,
du vet ej om dom dig vill råna,
låt ingen sig i ditt hjärta rista,
ty allt du har kan du mista.

Men du fjäril du lyssnade ej,
eller glömde du allt jag sagt till dig,
du flög i frihet tills du fann,
en riktigt vacker fjärilsman.

Du tog honom till dig, dela på allt,
du gav honom kärlek medan du svallt,
som gåva du honom dina vingar gav,
det var med dem han sedan gav sig av.

Visst var ni lyckliga, han och du,
men det var igår, vart är han nu?
du gav honom kärlek, din själ, ditt hjärta,
vad gav han dig? jo endast smärta.

Fjäril flyg, nej det kan du ej,
vart är dina vingar, vart är dom sig,
du kan ej fly, bort från allt,
trots att det ute börjar bli kallt.

Fjäril flyg, annars blir det ditt slut,
fly från kylan, hitta ut,
men bort från skölden du aldrig hann,
ty döden din vinglösa kropp fann.

Din fjärilsman flög genom den svarta natten,
flög med dina vingar över fruset vatten,
han hann till värmen i sitt hem,
där väntade hans lyckliga fruar fem.

Ja, sådan är kärlek, vissa får allt,
medan andra får kärleksdryck med salt,
ja, vissa får lycka, vissa har tur,
medan andra aldrig får dricka ur.

Ja, sådan är kärlek, endast glädje tar slut,
hittar du någon, hittar han ut,
du blev fången i kärlekens onda snara,
du vackra fjäril, du underbara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *