Tidens rum

9 juni 2005

Jag vet ej hur länge jag suttit här.
Det finns ingenting att mäta tiden med,
och solen har sedan länge gått ner..

..En eldluga flyger förbi..

Har tappat räkningen för hur länge sedan jag sov,
sov ordentligt.
Men jag slumrar till.
‘Gestalterna lösgör sig ur skuggorna.
De kommer närmare och närmare..’
Jag tvingar mig att öppna ögonen.

Mörkret är nästan kompakt, jag har inte tänt någon eld.
Min häst sover.
Mina tankar är sönderslitna.
Halsen är torr.
Ögonen svider.

Jag vet att om jag somnar, kommer dom.
De jagar mig i natten, i mörkret.
De jagar mig på dagen, i ljuset.
Det finns ingen ro.
Bara en endlös jakt på det förgånga.
Men jag vet att jag förtjänar det.
Och om dom fortsätter jaga mig, så har dom väl förtjänat det.

Jag tittar, det är mörkt.
Ljuset är bara punkter.
Punkter som finns till för tillfället..
Finns till, sedan försvinner dom.
Punkterna jagar varandra, fram och tillbaka.
De vet inget..De är bara insekter..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *