Tomten

24 januari 2009

En sommarmorgon varm och ljus
En tomte lämnade sitt hus
Han flydde hemmets enkla prakt
Han var så trött på denna trakt

Så småningom han sällskap fick
Han stötte på en lustig prick
Det var en man med röst så vän
Som frågade: ”Vart skall du hän?”

Och tomten svarade: ”Vem vet?
För mig är det en hemlighet.”
”Jag följer med”, sa mannen då,
”Dit vägen leder vill jag gå.”

Vad tomten tyckte vet vi ej
Han kunde inte säga nej
Så mannen följde honom bort
Och vänner blev de inom kort

Dit vägen förde gick de så
Tills vägen delades i två
Att välja håll blev nu rätt svårt
Så vännerna, de skiljdes åt

Ty mannen valde högersväng
Dit värdshus fanns med mat och säng
Men tomten ville ej ta rast
Längs vänster väg han gick med hast

I mången dag han knega’ på
Tills hösten kom, så kall och grå
Han ångrade då sitt bittra val
Och fick nu lida alla kval

Hans stolthet var dock inte stjälpt
Ty detta hade inte hjälpt
Att gå omkring och vara tvär
Är meningslöst när man frusen är

Han fortsatte gå mot okänt mål
En tomte trots allt mycket tål
”Vad gör egentligen köld och rugg?”
Tänkte han tyst, ”Inte ett dugg.”

Men sedan kom vintern med snö och is
Nog så krångligt på alla vis
Ty tomten var trött och magen liten
Den kalla hösten hade gjort honom sliten

Med gnagande hunger han sökte sig bort
Till ett hus där det både var varmt och torrt
Han knacka’ på dörren men släpptes ej på
Så med tungt mod han vände och fortsatte gå

Tillsist kom han fram till en fattig mans stuga
Han knackade på och på trappan buga’
Och tro’t eller ej, men där släpptes han in
Ty mannen han sade: ”Min stuga är din.”

Där fanns inte mycket, en munsbit blott
Men för en hungrig är det både lyxigt och flott
Och tomten fick möta tre magra små barn,
Och en sliten moder som sticka’ sitt garn

Och när han så värmt sig och ätit sig mätt
Reste sig tomten och kände sig lätt
”Ni delade med er trots lite ni har;
Därför skall jag ge er en gåva var.”

Så satte sig tomten och barnen de sa:
”Tack kära tomte, det här vill vi ha…”
De rabblade upp både ditt och datt
Och tomten han lyssna’, han bjöd på ett skratt

När familjen somnat satte han så i gång
Att tillverka saker, ty listan var lång
Han gjorde en docka, med hår utav garn
Den skulle nog glädja ett flickebarn

Han täljde två träskor och måla’ dem blå
En barfota unge nu skor skulle få
En gunghäst på medar det blev av en stock
Och mor fick en kofta och far fick en rock

När morgonen kom blev det skojigt och glatt
Och tomten han log men han kände sig matt
Trots att deras glädje var tillräcklig lön
Längtade han till en säng, varm och skön

Han fick en madrass och fick bo i en vrå
Ty den som är givmild han själv skola få
Och sant som det sagts ty han pysslades om
Av den snälla familjen tills våren kom

Han sade då: ”Tack, men nu ger jag mig av”
Då barnen en gåva till honom gav
En stav gjord för vandring av finaste ask
Sen gick han sin väg i en fart så rask

När sommaren kommit, då gick han än
Och tro’t eller ej, men han mötte sin vän
De följdes då åt som de gjort förut
Och så inom kort var han hemma tillslut

Hans stuga var dammig men var sig dock lik
Och tomten han kände sig då mycket rik
Men ofta han tänkte på vänner långt bort
En fattig familj av en vänlig sort

Minnet av barnen det höll han så kärt
De visade honom vad livet är värt
Och käppen han fått, den hade han kvar
I en vrå i sin stuga i alla dar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *